Ylva Johansson är inte rädd för att bli gammal, trots alla larmrapporter.
– Nej, jag tror det blir väldigt bra. Det finns de som tror att vi inte kommer att ha råd med de äldre i framtiden. Men det är klart vi har. Det handlar om vad vi väljer. Och det är nu vi har chansen att välja rätt väg. Gör vi fel val blir det däremot svårt, säger hon.

För tjugo år sedan jobbade äldreomsorgsministern själv på långvården i Malmö. Då var det åttabäddssalar där patienterna levde sina liv i sjukhuskläder och bara hade ett nattduksbord för sina privata tillhörigheter.
– Vi lade dem klockan tre, drog upp gallergrindarna i sängarna och tog ur tänderna. Folk blev institutionaliserade även om vi tog ut gubbarna på MFF:s hemmamatcher och såg till att gummorna fick lägga håret en gång i veckan.
– Det var inte dåligt, jag är tacksam för allt jag lärde mig om att vara på det friska hos sjuka och skröpliga gamla. Men det är bra att pendeln svängde även om den nu gått för långt åt andra hållet så att alla bo kvar hemma. Många kommer till en punkt där de känner att de inte bor bra; att hemtjänsten visserligen kommer men att det är ensamt, tråkigt och otryggt.
– Jag håller med dem som säger att många är fångar i sina egna hem, att kvarboendeprincipen drivits för långt.

Miljardsatsning
Vi möts över en sillamacka i hamnen i ett soligt Simrishamn för att prata om hur Sverige ska klara vården och omsorgen om allt fler äldre i framtiden. Ylva Johansson hoppas att det blir en av de stora frågorna i valet. Själv har hon under våren lanserat en nationell utvecklingsplan och tillsatt en utredare för att ta fram ett nationellt styrdokument för äldreomsorgen. Tio miljarder satsas på tio år.
Oppositionen talar om valfläsk, att detta minsann inte är den första plan de sett och att det hela visserligen ser ut som en storsatsning men i själva verket inte innebär något reellt tillskott.
– De har fel, säger Ylva Johansson. Vi genomför en nivåhöjning nu och kommer att satsa ännu mer sen. Ska vi klara framtiden måste vi satsa nu.
– Det som oroar mig är skattesänkarambitionerna. Moderaterna gick ut med att alla över 65 ska få sänkt reavinstskatt när de säljer sitt hus så att de kan köpa ett bra äldreboende. Men alla har inte hus eller dyra bostadsrätter att sälja. Jag är helt emot detta.

Maten prioriteras
– Jag vänder mig också skarpt emot att använda djurrättslagstiftningen som modell. Man säger att korna får komma ut en gång i veckan, borde inte pensionärerna det också? Man vill ha en minimilag där man ska ha rätt att bli bytt på, få mat, få komma ut och så vidare. Det låter bestickande men det finns ingen högkvalitativ offentlig omsorgsverksamhet som vi styr på det viset. Det är bara djur som regleras så. För barnen är det också viktigt att bli bytt på, att få mat och att få komma ut. Men det styr vi inte på det viset. Vad vi reglerar från statens sida är människosyn, värderingar. Inte bara att fru Johansson får mat utan också hur hon får det.
Att just maten har fått en framskjuten position hos Ylva Johansson är ingen slump. Som hon ser det har maten haft alldeles för låg status.
– Maten är vårt enklaste sätt att visa omsorg om varandra. Det har alltid varit så, i alla kulturer. Mat är omsorg men det är också vård; äter du inte läker inte såren och så kanske du blir förvirrad och faller.

Matlåda eller doft?
Ett nationellt kvalitetsregister står också på ministerns att-göra-lista. Där ska inte bara kommuner och äldreboenden kunna jämföras med varandra utan också metoder. Är det så att den som äter tillsammans med andra på en plats där maten lagas och dofterna sprids lever längre och är friskare än den som får matlåda från hemtjänsten?
– Det är den typen av frågor jag gärna vill ha svar på. Det finns brister i dag, framför allt när det gäller vården, men vi har också underskattat den sociala omsorgen. Det står i socialtjänstlagen att man ska kunna leva ett aktivt liv och kunna påverka också som gammal men jag tycker att jag ser för lite av det. Jag vill lyfta honnörsorden och diskutera vad de betyder. På riktigt. I praktiken.

Skribent: Anne Jalakas