Svenskt näringsliv satsade en halv miljard kronor för att förmå svenska folket att rösta ja till euron, ansluta Sverige till den europeiska monetära unionen, skippa den svenska riksbankens självständiga beslutsrätt om reporäntan och överlåta den rätten till den europiska centralbanken.

Det var på sitt sätt ett modigt ställningstagande. Motvinden var hård och arbetsgivarnas miljonrullning slutade också i ett fullständigt fiasko. Det var till och med så att denna gigantiskt påkostade kampanj i sig medverkade till nederlaget. Ty det var så uppenbart att ett mäktigt egenintresse trodde sig tala i egen sak, formellt utan partipolitiska bindningar men reellt förknippat med mäktiga ekonomiska grupper och individer med väl utvecklad förmåga att ta vara på just sina intressen.
De har inte alltid sammanfallit med intressena hos en större allmänhet. Alla är förvisso ytterst beroende av företagens funktionsförmåga, vilja att investera och skapa jobb. Samtidigt är alla, också de privata företagen, ytterst beroende av samhällets förmåga att bygga infrastruktur, vårda, utbilda och skapa ett gott samhällsklimat som också inkluderar sådant som hyggliga, jämlika förhållanden mellan människor, kultur och omsorg om miljön – nu och i framtiden.
Men när Svenskt näringsliv bedriver kampanj utmålas legitima intressen hos det stora flertalet som hinder för ett gott företagsklimat. Till exempel trygghet på jobbet i stället för arbetsgivargodtycke eller gemensam finansiering över skatten av grundläggande behov som hälsovård och utbildning.
Igår presenterade organisationen ännu ett utspel med krav på uppluckrad arbetsrätt och lägre skatter. Den här gången med ett vågat löfte att om vi gör som Svenskt näringsliv föreslår så stampas omedelbart 500 000 nya jobb fram ur marken.
Mycket kan säkert göras för att öka folks köpkraft och underlätta för företagande på annat sätt. Men misstänksamheten väcks när jag läser en av flera klagovisor från företagare som citeras i rapporten. VD:n Mats Melbin för metallföretaget Ölnarp talar ut:
– Jag vill vara entreprenör på heltid, utveckla verksamheten och inte hålla på med administration. Nu är det mest personalfrågor med försäkringskassan, arbetsmiljöfrågor med arbetsmiljöverket och miljöfrågor med kommunen. Och så håller det på, dag efter dag. Jag hinner inte driva företaget och skapa nya jobb.
Menar han att en svensk företagare år 2006 inte ska behöva befatta sig med frågor om arbetsmiljö, personalens välbefinnande eller miljöproblem som berör hans företag?
Är det fel av samhället att ställa krav också på företagare på dessa och andra områden? Det kan man givetvis tycka, men precisera då i klartext vilka lagar och regler som ska avskaffas eller urvattnas eller förändras till löntagarnas nackdel.
Ska vi tro på Svenskt näringsliv och dess eviga tillväxtrecept? De sammanfaller i allt väsentligt med krav som också moderaterna drivit i årtionden. Att hitta en enda ny tanke vid en snabb genomläsning är inte lätt.
När det gäller euron är nog också, fast i all tysthet, direktörerna i Svenskt näringsliv – i gott sällskap med regeringen – tämligen tacksamma för att svenskarna inte trodde på alla hot och löften för ett par år sedan. Tillväxten i euroområdet blir lägre än två procent nästa år, Europa lider av en övervärderad valuta och alltför hög ränta i de stora industriländerna.
Som vanligt finns det alltså skäl att fråga sig om svenska företagare verkligen företräds av rätt personer i Svenskt näringsliv.

Publicerad i Skånska Dagbladet den 12 maj 2006

Skribent: Håkan Hermansson