Dagen som inte kan tigas ihjäl

Är det sant att den borgerliga alliansen vill beröva statskassan 250 miljarder kronor under två mandatperioder för att krympa den gemensamma sektorn och omfördelningspolitiken till genomsnittlig EU-nivå?

Fakta kan serveras på olika sätt. Men den borgerliga skattesänkarvisionen har i sak uttryckts just så även om första steget efter vunnen valseger i höst ”bara” handlar om 50 miljarder.
Påminnelsen svarade Marita Ulvskog för igår i Malmö Folkets park. Hon påpekade också att den här historiska bantningen i tiden sammanfaller med fyrtiotalisternas tack och adjö till arbetslivet. Färre gemensamma skattekronor till fler pensionärer än någonsin. Blir det god äldreomsorg på lika villkor för alla, oavsett privat betalningsförmåga, som följd av detta nya sätt att tänka kring våra skatter och samhällsbehov?
Man kunde ana en ristning av obehag genom leden av grånade veteraner av bägge könen som i god tid bänkat sig framför scenen för att få uppleva ännu en första maj, denna dag i uthärdligt om än inte strålande vårväder.
Andra talare fyllde på med sifferexempel på moderat politik. LO har i en rapport fäst det på papper: i genomsnitt förlorar en person som varit arbetslös i mer än tio månader en fjärdedel av sina inkomster, ca 30 000 kr om året. Den som varit sjukskriven lika länge, t ex på grund av cancer eller svårartad reumatism förlorar i genomsnitt 35 000 kronor på ett år.
Livet är orättvist, skrev LO-utredarna och frågade samtidigt om politiken ska göra det värre?
Fler förstamajtalare än Marita Ulvskog pekade på effekterna av borgerliga förslag inför detta års val. Den slopade avdragsrätten för fackföreningsavgiften gör det dyrare att vara medlem samtidigt som a-kasseförsämringarna och inskränkningarna i arbetsrätten tydligen ska göra folk mindre benägna att gå med i facket och mer benägna att underbjuda varandra lönemässigt i jakt på jobben.
Ibland undrar jag om den här sortens enkla påpekanden, första maj eller inte, får något genomslag utanför leden av demonstranter och åhörare. Det må vara att sossarnas exempel på sannolika effekter av borgerlig politik är korrekta i sig, men är de medialt intressanta?
Många av exemplen handlar ju om mycket utsatta grupper i marginalen – de verkligt långtidssjuka och den stora, anonyma skaran av långtidsarbetslösa samt en del ungdomar som, om Svenskt näringsliv och centern får sin vilja fram, ska kunna sparkas från jobbet från en dag till en annan.
I den inflytelserika grupp av journalister som kommenterar svensk politik och ekonomi på nationell nivå – och som inte ska förväxlas med det stora journalistkollektivet – är moderaterna största parti och folkpartisterna dubbelt så många som hos befolkningen i stort.
Det sociala och politiska perspektivet hos denna nyckelgrupp, som beskrevs i en studie från Göteborgs universitet i veckan, bestämmer i stora drag den bild av första maj som förmedlas till svenska folket.
För dem som privatpersoner är sänkta skatter säkert intressantare än att en del utsatta grupper ska få behålla dagens ersättningsnivåer när de insjuknar eller mister jobbet. Grupper som i motsats till den journalistiska nyckelgruppen inte har råd med privata försäkringar och ofta helt saknar ekonomiska marginaler vid drastiska inkomstbortfall.
Kan de som bestämmer dagordningen i media alltid hålla sina privata politiska preferenser borta från sin analys och sina urval?
Bevisligen inte. Därför behövs första maj, en dag som inte kan tigas ihjäl även om många säkert hade önskat det.

Publicerad i Skånska Dagbladet den 2 maj 2006

Skribent: Håkan Hermansson