”Om det inte görs intensifierade ansträngningar för att stoppa virusspridningen är det mycket sannolikt att en pandemi inträffar” säger Dr Shigeru Omi, regionschef för Världshälsoorganisationen WHO i den amerikanske historikern Mike Davis Ett monster vid vår dörr.
Han är inte ensam. Enligt Davis råder nära nog konsensus bland influensaexperterna om att det bara är en tidsfråga innan fågelviruset H5N1 tar tiotals – kanske hundratals – miljoner liv.
De kan ha fel, förstås. Ingen vet säkert.
Men, skriver Davis, skulle det inte bli den här typen av fågelinfluensa, så blir det en annan.
Den som inte redan hamstrar tamiflu, ska nog börja göra det nu.
I en kompakt inledning, späckad med onödig läkarjargong, beskriver Davis olika influensatyper och hur virusen fungerar. Det känns mest som en uppvisning av specialkunskaper. Men när han närmar sig de politiska frågorna bränner det till. Med influensan som ammunition skjuter Davis skarpt mot en världsordning som är sällsynt dåligt anpassad till pandemier. Utöver det ökade resandet är det två fenomen som riskerar att göra H5N1 till den största massdöden i historien, hävdar han. Dels industrialiseringen av djuruppfödningen, där tätt packade djur skapar gigantiska virusfabriker. Dels megastädernas slum, där miljoner fattiga trängs utan grundläggande hälso- och sjukvård. De är dessutom ofta drabbade av andra sjukdomar som kan samverka med viruset.
Till det ska läggas att botemedlen ligger i privata händer. Om epidemin bryter ut i något sydostasiatiskt land har WHO mycket små möjligheter att isolera sjukdomen. Köpstarka länder och grupper kommer att lägga beslag på allt vaccin; det sker redan med tamiflu. Liksom med AIDS, malaria och TBC kommer dödstalen för fågelinfluensan att kunna läsas som en karta över vilka människor som vi anser värda att rädda och vilka som är umbärliga. Inför flunsan är vi alla olika.
Så ger virushotet Davis möjlighet att plädera för en ordning där också de fattiga skulle ha en chans. ”Tillgång till livsviktig medicin, inklusive vaccin, antibiotika och antivirusmedel, borde vara en mänsklig rättighet, allmänt tillgänglig och kostnadsfri. Om marknaderna inte kan tillhandahålla incitament för billig produktion av sådana läkemedel så borde regeringar och icke-kommersiella organisationer ta ansvar för deras tillverkning och distribution” skriver han uppfordrande. Klassiskt socialistiskt tankegods? Javisst, men inte som mallad ideologi, utan som praktiska lösningar.
Kanske blir fågelinfluensan det som slutligen slår sönder tron på ett system som prioriterar vinst framför liv. Jag hoppas inte det. Priset skulle vara för högt.
Och Sverige?
Davis nämner Sverige som ett land som ”vidtagit seriösa åtgärder” och vår beredskap är god, hävdar folkhälsominister Morgan Johansson. ”Riskerna är oerhört låga” säger han (Göteborgs-Posten 24 februari). Staten har köpt på sig lite extra tamiflu och en vaccinfabrik – som borde påbörjats redan när larmet kom 1997 – ska vara klar senast 2010.
Men risken är att det är för lite, för sent.
Vid en svår pandemi kommer kanske 2-3 miljoner svenskar att insjukna. Dödligheten för människor har hittills varit cirka 70 procent. Alla kommer inte att få hjälp. Tamiflun räcker inte. Och det tar upp till sex månader att få fram ett vaccin.
Det vet socialstyrelsen. Därför planerar man att enbart behandla riskgrupper, och ”funktioner som är viktiga för att en bra sjukvård ska kunna bedrivas och samhället fortsätta att fungera.”
Det sistnämnda stick i stäv med all rimlig moral, som annars vanligtvis likställer politikers och polisers liv och hälsa med sjukpensionärers och lärares.
”Vi kan inte bygga en fabrik som sedan läggs i malpåse i väntan på en pandemi.” säger regeringens utredare Lars Rekke (TT 30 mars)
Visst, det är förstås bäst om den kan användas maximalt. Men KAN inte? Så har vi ju gjort länge. Varje år betalar vi i storleksordningen 40 miljarder för en försvarsmakt vi inte har någon nytta av, bara utifall att. Snacka om malpåse.
Eller som den amerikanske influensaforskaren Edwin Kilbourne uttryckte saken efter att USA med nöd och näppe undgått en epidemi i mitten av 1970-talet: ”Hellre ett vaccin utan epidemi, än en epidemi utan vaccin.”
ETT MONSTER VID VÅR DÖRR
– FÅGELINFLUENSAN SOM GLOBALT HOT
Mike Davis
Övers. Lars Ohlsson
Karneval förlag
Artikeln tidigare publicerad i Aftonbladet
Skribent: Petter Larsson
Efter Arbetet 