Kalla dem bara inte demokrater

Är det längre möjligt i Sverige att föra en mot alla sidor respektfull och intellektuellt någorlunda hederlig diskussion om konflikten mellan Israel och palestinierna och vår egen relation till de två parterna?

Sedan några år tror jag inte längre det och borde egentligen låta ämnet falla redan här. Men nu var det ju så att Malmö plötsligt blev centrum för ännu en debatt i debatten. Den här gången om det är lämpligt, politiskt klokt, avskyvärt eller naivt – stryk det som önskas – att bjuda in högt uppsatta företrädare för Hamas, rörelsen som numera styr den palestinska myndigheten.
Folkpartiet i Malmö har reagerat hårt och förutsägbart. Besöket beskrivs som ett fall för åklagarmyndigheten samt för Fritid Malmö, som nu bör dra in allt ekonomiskt stöd till Palestinska föreningen som till vardags vänder sig till Malmös ca 4000 exilpalestinier.
Det vore fint om partiet samtidigt ställde sig frågan varför det finns tusentals exilpalestinier bara i vår stad.
Och varför miljoner andra lever i exil utanför sitt ursprungliga hemland och varför detta hemland till stora delar lider under en ockupation som utgör ett stående hån mot ett stort antal FN-resolutioner, inklusive sådana som en gång antagits av ett enigt säkerhetsråd.
En sådan diskussion blir naturligtvis något mer komplicerad än frågan om Hamas i Malmö. Den riskerar att leda till nyanseringar och en fördelning av vitt och svart som i sin tur kan framtvinga obehagliga slutsatser för dem som konsekvent använder dubbel moralisk bokföring. I folkpartiets fall med inte bara proisraeliska glasögon utan glasögon som tycks sudda bort alla övergrepp som begås mot palestinska civila som en konsekvens av ockupation och etnisk rensning.
När detta väl är sagt är det alldeles uppenbart att folkpartisterna verkligen inte är ensamma om att luta sig tungt mot dubbelmoralen.
Efter valet som förde Hamas till makten beskrivs rörelsen allt oftare som palestiniernas legitima företrädare. De är ju utsedda i ett demokratiskt val och bör därför visas viss respekt. Och gör vi inte det, isolerar vi Hamas och vägrar tala med dem så är det liktydigt med att vi isolerar palestinierna och rentav intar en antipalestinsk hållning.
Den åsikten tycks bottna i föreställningen att ”folket alltid har rätt” och att en demokratiskt vald regering automatiskt, genom själva valmetoden, blir demokratisk i sig.
Israel har genomfört demokratiska val i ett halvt århundrade. Men det är tveksamt om en regeringspolitik som innebär konstant diskriminering av den stora palestinska befolkningen med israeliskt medborgarskap och den apartheidpolitik som numera tillämpas på ockuperade och annekterade områden uppfyller grundkriterierna för en demokrati.
Hamas är till sin natur en religiös, antidemokratisk organisation, motståndare till åtskillnad mellan stat och religion, antisemitisk i retorik och praktik och dessutom, för mig helt avgörande, en antihuman och våldsdyrkande rörelse som anser att självmordsattentat mot civila inte bara är en acceptabel utan i högsta grad gudibehaglig gärning.
Slutsatsen är att Malmös Palestinska förening gör sig själva och sina medlemmar en otjänst genom att inbjuda just denna organisations företrädare till en dialog, som – mot bakgrund av vad vi vet om Hamas – från deras sida lär bli en monolog.
Vi som inte är palestinier men som anser oss tillhöra vänstern bör hålla dialogen igång med de palestinier som är våra vänner och med vilka vi delar ett antal grundvärderingar.
Hamas tillhör inte dem.

Publicerad i Skånska Dagbladet den 22 april

Skribent: Håkan Hermansson