Optionsprogram på tiotals miljoner, överdådiga bonussystem och pensioner ska sporra näringslivets direktörer att förbättra företagens resultat. Men det är inte vd-pengarna som avgör om ett företag går bra eller dåligt.

Det är slutsatserna av tv-programmet Uppdrag gransknings (7 mars) kartläggning av ersättningarna i 33 börsbolag. 29 av de 33 bolag som Uppdrag Granskning studerat har någon form av bonuslön till sin verkställande direktör. I snitt fick de förra året ut 3,4 miljoner var. Ännu mer kan en vd tjäna på sina optioner eller aktier. Då kan det handla om tiotals miljoner.

Miljonrullningen

Volvos vd Leif Johansson har exempelvis en fast lön på 10,5 miljoner, en rörlig ersättning på 5, 3 miljoner, pensionsavsättningar på över 14 miljoner och dessutom ett aktierelaterat program. Ericsssons vd Carl-Henric Svanberg tjänar nästan 12, 7 miljoner i fast lön. Han har en rörlig ersättning på 7, 6 miljoner, en pensionskostnad på 5, 8 miljoner och naturligtvis ett aktierelaterat program. Medan Securitas VD Thomas Berglund får nöja sig med en fast lön på
11,5 miljoner och en i sammanhanget modest rörlig ersättning på 600 000 kronor.
Alla siffror gäller år 2004.

Bonuslönerna

Ordförande i arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv, Michael Treschow, försvarar i Uppdrag Granskning idén med höga löner och bonusar. ”Du åstadkommer ett fantastiskt resultat och det återspeglas i en fantastisk ersättning” säger han. Men just den kopplingen mellan ersättning och resultat finns inte, hävdar ekonomiprofessor Sven-Erik Sjöstrand i tv-programmet. Vinst och aktiekurs styrs av många andra faktorer. Till exempel politiska beslut, dollarkurs eller det allmänna konjunkturläget.
Det kan också vara så att en tidigare direktör till exempel gjort kostsamma investeringar eller smärtsamma nedskärningar, som först några år senare ger resultat – och bonus för en ny vd.
Han får i programmet stöd av den före detta börschefen Bengt Rydén som hävdar att bonusar och optionsavtal mest är ett sätt för direktörerna att berika sig – utan att det syns när man
man tittar på deras fasta löner. Deras kritik underbyggs ytterligare när Uppdrag Granskning specialstuderar storbankerna. Det visar sig då att den bank med sämst lönsamhet, SEB, delade ut 2, 6 miljoner i bonus. Medan Föreningssparbanken – som inte har något bonusavtal – gick bäst.

Gigantiska skillnader

Nu är det inte bara så att skillnaderna mellan dessa ersättningar och normala löner är gigantiska. Klyftorna ökar dessutom år för år. Det framgår av en undersökning som LO-tidningen presenterade i mitten av januari, där man kartlagt vd-lönerna i de 100 största företagen, både privata och offentligägda. På två år, mellan 2002 och 2004, har direktörslönerna i dessa bolag ökat med i genomsnitt 33 procent.
Den genomsnittliga vd-lönen är 6,3 miljoner kronor om året. Det motsvarar 26 industriarbetarlöner, mot 21 år 2002. Direktörerna drar alltså ifrån ytterligare.

Andra länder

I en eko-intervju (13 januari) hävdade Svenskt Näringslivs chefsjurist Jan Persson att det beror att det stora svenska företagen numera är så internationella att de anpassar sina
direktörslöner till hur det kan vara i andra länder. Den förklaringen ifrågasattes i samma ekosändning av LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin, som pekade ut det märkliga i att vanliga löntagare alltid ska jämföras med andra länder för att sänka sina lönekrav, medan direktörerna jämför sig med andra för att motivera höjningar.

Efter Arbetet Nr 1 2006

Skribent: Petter Larsson