Piskan skapar inga jobb

Ökade krav på arbetslösa att söka jobb och sänkt a-kassa är tämligen lönlösa strategier. Åtminstone om syftet är att de ska få ett arbete och inte bara att få dem att må dåligt.
Det är några av slutsatserna som går att dra av sociologen Magareta Bolinders avhandling ”Handlingsutrymmets betydelse för arbetslösas upplevelser, handlingsstrategier och jobbchanser” som lades fram i slutet av januari.
Hela avhandlingen kan läsas som en kritik av 90-talets arbetslöshetspolitik, som rört sig bort från att se arbetslösheten som ett samhällsproblem och istället kommit att lägga ansvaret mer och mer på de arbetslösa.

Bolinder har intervjuat 3 500 arbetslösa under åren 1996-97 och studiens resultat gäller alltså i en situation av massarbetslöshet, då arbetsgivare fritt kan välja och vraka mellan de arbetssökande. Hon visar bland annat att de som söker jobb väldigt aktivt inte får jobb oftare än dem som inte gör det. Att sänka sina löneanspråk jämfört med tidigare anställningar ökar heller inte chansen.
Istället tycks de strukturella faktorerna viktigare, sådant som utbildningsnivå, kön och härkomst.
Detta ska naturligtvis inte tolkas som att man inte ska söka jobb alls, understryker Bolinder. Bara att de arbetslösa – också de långtidsarbetslösa – redan söker på ett realistiskt vis.

Ännu mer politiskt brännbart är att jobbchanser INTE varierar med ekonomisk ersättning vid arbetslöshet. Sänkt a-kassa kan kanske pressa folk att söka jobb mer aktivt, spekulerar Bolinder. Men eftersom mer aktivt sökande inte påverkar chansen att få jobb, så spelar det ingen roll. Högerns patentlösningar – utförsäkring och sänkta ersättningar – är alltså inget sätt att minska arbetslösheten.

Ur EA nr 1 2006

Skribent: Petter Larsson