Nu våras det – igen

Poängen med en ny version av Mel Brooks Det våras för Hitler (1968) är svår att se, särskilt som The Producers följer originalet tämligen nära – åtminstone som jag minns det. Kanske är det mest ett sätt att krama ut de sista kronorna ur den gamla filmsuccén; i så fall kongenialt med filmens hyllning av show business.
Skådespelarna är förstås utbytta. Matthew Broderick och Nathan Lane spelar de två lurendrejarna som i en värld av broadwayglamour försöker göra pengar på att få folk att investera i världens sämsta musikal. Och Uma Thurman lyckas skaka av sig alla The Bride-associationer och förvandlas till en inte alls så korkad svensk blondin – må vara att hennes ”svenska” brytning känns måttligt verklighetstrogen.
Försöken till skämt duggar tätt – ofta handlar det om att överdriva redan kända stereotyper – men de verkligt obetalbara scenerna eller replikerna är mer sällsynta. Bäst fungerar nidbilderna av nazister och tyskar i allmänhet. Kanske för att de fördomarna fortfarande lever och att det därför känns lite förbjudet att skratta åt dem. Kan man tänka sig något mer chikanerande än att diktatorns fulla namn var Adolf Elizabeth Hitler?
Kanske kan man se hela filmen som en kärleksförklaring till och ett försvar av den kommersiella nöjesindustri som ogenerat omvandlar allt och alla till underhållning – förutsatt att man kan tjäna pengar det. Inte minst pekar en domstolsscen i slutet av filmen mot en sådan tolkning. Men är man som jag inte överdrivet förtjust i glitterdans och tonsatt fars så är The Producers snarast en film för en lång jullovseftermiddag framför tv:n.

The Producers
Regi: Susan Stroman
Manus: Mel Brooks
I rollerna: Nathan Lane, Matthew Broderick, Uma Thurman, Will Ferrell mfl.

ARTIKELN TIDIGARE PUBLICERAD I HELSINGBORGS DAGBLAD

Skribent: Petter Larsson