Den 23 februari i år nylanserade Dagens Nyheters gästskrivare på ledarsidan, Anders Isaksson, idén att lantisar är korkade och Stockhomare smarta.
Isaksson har läst statistik från de ”intelligenstest” som blivande värnpliktiga gör vid mönstringen. De som gör bäst ifrån sig kommer från Danderyd, Lidingö och Täby och liknande välmående storstadsnära kommuner, de sämsta från Överkalix, Haparanda och Ljusnarsberg. Också Malmö klarar sig dåligt. Lund, Lomma och Staffanstorp klarar sig bra.

En förryckt petitess? Visst. Men liknande lätt-koloniala perspektiv dyker gång på gång upp i offentligheten. Minns kommentarerna i samband med EMU-omröstningen, då Nej-Sverige också var Dum-Sverige. Eller ta beskrivningen av människorna på den svenska vischan som ibland goda, men nästan alltid mer eller mindre inskränkta, i populära filmer från Änglagård och Jägarna till Masjävlar.

Isaksson menar att testresultaten avspeglar ”landets politiska och sociala klyvnad i ett Bidrags-Sverige och ett Tillväxt-Sverige”.
I Bidrags-Sverige bor de arbetslösa, de invandrade och de sjukskrivna. De röstar dessutom vänster, vet han att berätta.
I Tillväxt-Sverige bor Isaksson själv tillsammans med andra friska, arbetande, borgerliga – och intelligenta personer.
Det är en riktig må-bra text för dem som tycker att de bär landet på sina axlar och lönas för sina framgångar med att få pröjsa för skatteutjämning och glesbygdsstöd.
Att den kräver att Tillväxt-Anders struntar i att mönstringstesten är ett uselt intelligensmått – de bygger delvis på läsförståelse och ordkunskap – är därför lätt att förlåta. Kolla aldrig en smickrande historia.

En svensk Bell Curve?
I förstone ser det så ut. Den numera grundligt vederlagda undersökningen Bell Curve publicerades 1994 av Charles Murray och Richard Herrnstein och baseras också på mönstringstester. De amerikanska forskarna påstod att de hade statistiska bevis för att intelligens är mer avgörande för ekonomisk-social framgång än andra faktorer. Därför har de smartaste personerna nu samlats på samhällets topp och de dumma – det vill säga de svarta – i dess sociala botten. Folk är fattiga/arbetslösa/sjuka osv för att de är dumma.
Så råskinnad är inte Isaksson. Han menar tvärtom att folk är dumma för att de är fattiga/arbetslösa/sjuka. ”Ingenting”, skriver han, ”talar för att ungdomar i Överkalix och Södertälje skulle ha blivit dummare än sina jämnåriga i Danderyd och Lund… Närmare till hands ligger skillnader i lokala kulturer, i de förväntningar på framtiden som det omkringliggande samhället upplevs erbjuda…”
Med mer jobb och en bättre skola skulle därför också Bidrags-svenskarna – de som idag har ”klena betyg och sviktande intellektuell kapacitet” – kunna förvandlas till Tillväxt-svenskar.
Även om de kanske skulle gräla om orsaken så är alltså Murray/Herrnstein och Isaksson överens om att de fattiga faktiskt ÄR lite bakom. Men hos Isaksson döljs självbelåtenheten nödtorftigt bakom den välvillige upplysningsmannens bekymrade pannveck.

Ur EA nr 1 2006

Skribent: Petter Larsson