Saw 2
Regi: Darren Lynn Bousman
I rollerna: Donnie Wahlberg, Shawnee Smith, Tobin Bell, Franky G mfl.

En grupp främlingar låses in i ett hus med saringas. De letar motgift som gömts i djävulska fällor. Det hela är en prövning för att testa deras överlevnadsvilja, iscensatt av galning besatt av ett märkligt moraliskt patos. En efter en går de åt.
Jag har inte sett skräckfilmen Saw (2004) och efter uppföljaren Saw 2 är jag tacksam för det.
Den är långsökt, blodig och på det stora hela mer våldsam än spännande.
Berättelser följer två parallella spår, som naturligtvis så småningom korsar varandra. Dels den desperata jakten på motgift. Dels polisens försök att förhöra mördaren – en babblig Lucifer-figur, som kläcker förnumstigheter i stil med att ”det är döden som ger livet mening” och ”moderna människor har förlorat sin överlevnadsvilja”. Det är väl tänkt att göra intrigen överhuvudtaget begriplig och lägga en tunn filosofisk fernissa över blodbadet. Men det stoppar snarare upp den lilla handling som finns.
Än värre är att ingen möda lagts på att bygga upp slaktoffren till personer. En sådan petitess som dialog har ersatts av stön, skrik och kommandon, bakgrundshistorierna nästan obefintliga. Därför bryr man sig heller inte om när de stryker med – hur filmmakarna än excellerar i grymma dödssätt.
Ett annat problem är att filmen, den krystade grundintrigen till trots, följer väl uppkörda dramaturgiska hjulspår: klockan tickar, giftet verkar, och när pressen ökar bryter den råa egoismen igenom och förvandlar – som vanligt – människor till monster.
Som kompensation för bristen på verklig spänning öser filmmakarna – som gissningsvis mycket väl vet vilken tunn film de gjort – på med blixt-svoschande klipp och ljudeffekter och andra tekniska finurligheter, som dock är så uppenbara att de snarast understryker hur läskigt det INTE är.
Jag fasar redan för Saw 3.

ARTIKELN TIDIGARE PUBLICERAD I HELSINGBORGS DAGBLAD

Skribent: Petter Larsson