Ord & Bild granskar hygget

Är Danmark en fascistisk stat? Frågan ställs i en högintressant artikel av Erik Berggren i tidskriften Ord&Bilds nya temanummer om Danmark.
Det handlar inte om att kleta värsta möjliga beteckning på något man ogillar, nej, Berggren försöker på allvar finna kriterier för vad som idag kan kallas fascism, eftersom han menar att begrepp som högerpopulism eller främlingsfientlighet inte fullt ut kan täcka in de senaste årens politiska utveckling i landet.
Det är en vettig ansats. Det är dags att frigöra begreppet från den täta kopplingen till antal regimer under den europeiska mellankrigstiden. Annars är det rätt värdelöst, och bara ett skällsord.
Utifrån fem kännetecken — som man i och för sig kan diskutera — drar han så småningom slutsatsen att Danmark blivit fascist-likt, men inte någon ”mogen” fascistisk stat. Här finns idéerna om en folkgemenskap som överskrider interna politiska och sociala konflikter, en stark kulturrasism och en kraftfull invandrarpolitik som syftar till att att rensa landet på så många invandrare som möjligt och att fördanska dem man inte helt kan utestänga. Däremot inte alls den typ av ledarkult och det paramilitära våld, som också kännetecknar fascismen.

Ännu mer spännande är det när Berggren slår hål på idén om att det skulle finnas en latent främlingsrädsla som olika politiska aktörerkan ”spela på” eller ”kanalisera”. Det är en så vanlig utgångspunkt — ja den förekommer till och med i texter i samma tidsskriftsnummer — att den lätt tas för given.
Berggren menar att man istället måste förstå rasism som något som är skapat av politiska aktörer. I åratal har Dansk Folkeparti och andra energiskt bearbetat opinionen ”genom att först driva fram en berättelse om folket som rasistiskt och sen mobilisera samma folk för den rasistiska saken.”
Ett slags tvåstegsraket alltså. Rasimen som politiskt projekt.
Det är viktigt. Att det inte räcker som enda förklaring är en annan sak, vilket Berggren är den förste att erkänna. Man måste nog också ta in sociologiska och ekonomiska analyser för att klarlägga under vilka omständigheter ett sådant projekt kan ha framgång.

Mer då?
Ja, Ord&Bild består av både litterära och mer politiska texter kring eller från Danmark. Några saker fastnar särskilt. Statsvetaren Drude Dahlerup påpekar att Dansk Folkeparti nu gjort jämställdheten till sin fråga — och ett slagträ mot landets invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet. Det är djupt misstänkt, eftersom Dansk Folkeparti aldrig tidigare varit några feminister direkt, utan tvärtom, enlig Dahlerup, röstat emot de flesta lagförslag för ökad jämställdhet. Och filmskribenten Kristoffer Ganzing gör en lite snårig exposé över den danska porrens historia, där han visar att till och med den danska pornografin idag kan mobiliseras i kamp mot de främmande enligt devisen att vara dansk är att vara frisinnad, är att gilla porr. Vilket naturligvis fungerar starkt exkluderande.
Det är intressant, inte minst eftersom man delvis kan se samma logik i Sverige, där framförallt (fullt legitima) frågor om jämställdhet kidnappats för rasistiska syften.

Ord&Bild 4-5 2005

ARTIKELN TIDIGARE PUBLICERAD I HELSINGBORGS DAGBLAD

Skribent: Petter Larsson