Centerledaren Maud Olofsson föreslår att anställningstryggheten för ungdomar under 26 år skall avskaffas, så att företagen vågar anställa.

Denna reaktionära idé har hon hämtat från Frankrike, där vänstern häromdan demonstrerade mot ”reformen”.
Man kan dra tre säkra slutsatser av utspelet. För det första. Timbrohögern har ätit sig långt in i den gamla, fina folkrörelsen.
För det andra. Maud Olofsson vet inte särskilt mycket om ungdomars villkor 2006.
För det tredje. Hon är inte särskilt bekant med hur arbetsmarknaden och lagarna där fungerar heller.

Det är inte svårt att bli av med nyanställda ungdomar. Sist in först ut, gäller som är vitt bekant som huvudprincip i Lagen om anställningsskydd (LAS).
Det är snarare för lätt att exploatera unga. Och problemet för väldigt många ungdomar är att de inte får något fotfäste på vare sig arbetsmarknad eller bostadsmarknad.
De tvingas leva i andra hand. Med anställning i andra hand, kanske som vikarie, och hyreskontrakt i andra hand. Om de har jobb eller bostad överhuvudtaget.
Det ena ger det andra. Har man inget fast arbete är det svårt att få egen lägenhet.

Arbetsgivarna kan provanställa, visstidsanställa, vikariatanställa och projektanställa eller hyra in tillfällig arbetskraft via uthyrningsföretag. Problemet är att alldeles för få ungdomar får fasta jobb och inkomsttrygghet. Då kan eller vågar de heller inte investera i framtiden. Det är först och främst inte bra för dem själva, men det drar också ner tillväxten och det minskar därmed också möjligheterna för alla andra.

Ungdomsarbetslösheten är ett politiskt misslyckande, inte minst som den svenska ekonomin går allt bättre och bättre och företagen visar rekordvinster.
Glädjande är det, att antalet nyanmälda jobb ökat ordentligt under årets första månad. Äntligen tycks de höga tillväxttalen också ge jobb.
Det finns goda skäl att tro att arbetsmarknadsläget snabbt kommer att förbättras framöver. Det gynnar både ungdomar och andra som haft svårt att få fotfäste på arbetsmarknaden. Det är också i ett sådant läge som olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder – som t ex plusjobb och utbildningsvikariat – gör bäst nytta.

I regeringen och hos den socialdemokratiska riksdagsgruppen finns det en beredskap att sätta in ytterligare åtgärder, inte minst riktade till just ungdomar, för att stimulera nyanställningar och pressa ner arbetslösheten.
Men det är helt fel väg, att som centerpartiet vill, försöka få ner arbetslösheten genom att effektuera gamla beställningar från SAF och Svenskt Näringsliv.
Det hör ju till saken att arbetsgivarhögern ställer samma krav i alla väder, i regn som i solsken, i kristid som när tiderna är lysande.

2006 02 08

Skribent: Bo Bernhardsson