Om Sverige fortsättningsvis ska vara ett föregångsland kommer det att krävas sektoröverskridande samverkan. Det handlar om att ta till vara kraften i mångfaldens skärningspunkter, skriver Mariam Ismail Daoud

Trots att Sverige nu sakta har återhämtat sig från ”flyktingkrisen” 2015 kvarstår en del utmaningar. Vårt land har länge betraktats som ett föregångsland men nu är det dags att föra helhetstänkandet och de integrerande angreppssätten ett steg längre.

En av de största utmaningarna är inom utbildningsområdet där många kan hamna i utanförskap om inte språket förbättras och om inte utbildningarna anpassas till den svenska arbetsmarknaden. Språket är vägen till arbete och integration, samtidigt som ett arbete i många fall är nyckeln till språk och integrering.

Under de kommande årtiondena kommer investeringarna i utbildning att vara helt avgörande för om länder blomstrar eller stagnerar. De som inte investerar riskerar att få fortsätta tampas med arbetslöshet, utanförskap och svårigheter att försörja den åldrande befolkningen.

Det görs redan många insatser och vi ser flera goda exempel på arbetsmarknadsåtgärder, samt goda lokala exempel på styrning, organisation och strategiskt arbete. Och nationella överenskommelser mellan regeringen, SKL och idéburna organisationer för att främja att fler kommer i arbete. Det är mycket värdefullt.

Dagens samhälle är komplext och kräver ett ständigt förnyelsearbete. Mångfalden är viktig, för utan mångfald föds det inte nya innovationer och då kommer varken näringslivet, arbetsmarknaden eller den svenska välfärden att överleva på sikt.

Vi måste förstå att det är berikande med individer med olika bakgrunder, kompetenser och perspektiv för att på bästa sätt möta utmaningarna som ligger framför oss. Problem löses bäst när det jämsides med mångfalden finns en gemensam och brett förankrad bild av verkligheten.

Framgångsrika lösningar sker ofta när människor kombinerar olika sorters kunskap, kompetens och erfarenheter. Därför är det viktigt att bjuda in alla. Integration handlar om alla och det är ingenting en ensam aktör eller en enskild grupp kan klara på egen hand.

Malmökommissionens idé om kunskapsallianser är en arbetsmodell som visat på hur sektoröverskridande raserar hinder och skapar långsiktiga hållbara lösningar såväl för den sociala, ekonomiska och ekologiska hållbarheten. Man utgår från ett arbetssätt som går ut på att skapa olika samverkansmodeller med samhällets alla sektorer.

Det är viktigt att utveckla sådant samarbete, där samtliga aktörer samverkar och tillsammans tar fram åtgärder som ökar sysselsättningen, främjar språkinlärningen och tar vara på olika kunskaper och kompetens. Det i sin tur främjar en bättre arbetsmarknad och integrationen.

Ett exempel är Yalla Trappan som kombinerar praktisk arbetsträning och språkträning och praktisk kunskap om arbetsliv och arbetsmarknad och ger stöd till att utbilda sig vidare. Projektet vänder sig till utlandsfödda kvinnor och ger påvisat goda resultat. Det täta partnerskapet mellan näringsliv, offentlig sektor och civilsamhället är en framgångsfaktor.

Ett annat gott exempel  är det som sker på Lindängen i Malmö. Där har man i samarbete mellan kommunen, fastighetsägarna och den idéburna sektorn valt att anställa arbetslösa i området för att rusta upp och underhålla husen och gårdarna i sitt eget område.

Slutsatsen blir att om Sverige fortsättningsvis ska vara ett föregångsland kommer det att krävas mångfald och sektoröverskridande samverkan. Integrera flera aktörer och få dem att utveckla gemensamma visioner och strategier för samarbeten på både kort och lång sikt och ta tillvara kraften i mångfaldens skärningspunkter.

Mariam Ismail Daoud