Machokulturen skapar mycket elände, men jag är oändligt trött på alla förslag till lösningar på problemet med machokultur som hänvisar till kvinnor, skriver Agneta Blom.

Många miljöer i vårt samhälle präglas av en kultur skapad av en viss typ av män. Den kallas ofta machokultur. I den kulturen premieras egenskaper som av tradition förknippas med maskulinitet. Det handlar i huvudsak om destruktiva egenskaper som aggressivitet, våldsamt beteende och ett förakt för vad som uppfattas som svaghet.

I en färsk rapport från Arbetsmiljöverket, konstateras att också arbetsplatsolyckor med dödlig utgång är vanligare på arbetsplatser där det finns en machokultur. Där trotsas lagstiftning och regler om arbetsmiljö och säkerhet på jobbet, för att det är tufft att visa sig våghalsig.

I machokulturen får de som lever upp till destruktiva maskulina normer en privilegierad position. Alla andra förväntas anpassa sig och riskerar att hamna utanför om de står upp för säkerhet, regelefterlevnad eller antivåld.

Machokulturen bidrar till mycket elände. De som drabbas av den kommer med hög sannolikhet bli skadade och/eller skada andra. Machokultur handlar om risktagande, våld och i värsta fall död.

Tydligast ser vi detta i kriminella sammanhang. I brottstyngda gäng finns machokulturen som ett gift. De som lever i gängen svävar i ständig fara. Våldet, dödshoten och destruktiviteten följer dem dygnet runt.

Den destruktiva machokulturen ställer till mycket elände. Den bidrar till att den farligaste plasten för många kvinnor och barn är hemma i den egna familjen och bostaden. Det är där misshandeln, våldtäkterna och det så kallade hedersvåldet äger rum, av män som förtrycker istället för älskar sina närmaste.

Machokulturen härskar i idrotten genom till exempel ledare som utövar eller blundar för pennalism, supportrar som hotar och slåss i sina lags namn.

Machokulturen smittar ibland även myndigheter, medier och allmänhet till exempel då kvinnor som utsätts för våldsövergrepp skuldbeläggs för sin klädsel, passivitet eller dåliga omdöme att umgås med fel män.

Nej då, utvecklingen är långt ifrån nattsvart. Det finns idag en växande medvetenhet om det elände machokulturen bidrar till. Medvetenheten finns även i manligt dominerade miljöer. Mycket har redan hänt som bidrar till att män vågar stå upp mot machokulturen och som dagligen arbetar för att bryta ner den. Men mycket återstår ännu att göra.

Själv är jag oändligt trött på alla förslag till lösningar på problemet med machokultur som hänvisar till kvinnor. Fler kvinnor på byggarbetsplatser, ska öka säkerhetstänkandet. Fler kvinnor på idrottsläktare ska leda till färre könsord, ökad nykterhet och mindre våld. Utbildning av mammor och systrar ska bidra till att unga arga män väljer andra livsbanor än gängkriminalitetens och våldets väg.

Det blir som en härskarteknik. Istället för att vi kvinnor ska få lägga vår kraft på kampen för lika lön för lika arbete som män, för lika möjligheter till karriär och makt som män, ska vi dadda de män som tror att våld, våghalsighet och dumhet är livet. Varför det? När det finns ju så mycket män kan göra själva.

Agneta Blom