Socialdemokraterna och Stefan Löfven stärker sina ställningar. I Sifomätningen för april, presenterad i Svenska Dagbladet och Göteborgsposten går Socialdemokraterna framåt till 29,9 procent, en i och för sig blygsam och inte statistiskt säkerställd framgång på 1,2 procent jämförd med mars månads mätning. Men, om man bryter ner mätperioden och enbart betraktar den senare delen, från tiden strax före attentatet på Drottninggatan och framåt, när också S-kongressen genomfördes, då ökar S från 28 procent till 32 procent. Andra mätningar som handlar om Stefan Löfvens popularitet och agerande i samband med attentatet pekar åt samma håll.

Stefan Löfvens hyllas för sitt ledarskap i samband med terrorattentatet. Det lär också vara en huvudförklaring till stigande opinionsstöd, men det är rimligt att anta att också signalerna från kongressen i Göteborg haft betydelse. Besked om satsningar på polisen och skärpt lagstiftning ger intryck av handlingskraft för att förebygga nya attacker. Men förhoppningsvis har också beslut som rör välfärden, som är ännu viktigare när det gäller att skapa trygghet och förebygga brott, bidragit till det växande opinionsstödet.

Ett av kongressens viktigaste budskap var att partiet tar sikte på att nu med kraft bekämpa den växande ojämlikheten. Ett annat att ”skattesänkareran är över” och att det krävs stora investeringar i välfärden kommande år. Kongressen fattade i den andan beslut om en översyn av skattesystemet med sikte på en ny skattereform för att långsiktigt säkra finansieringen av välfärden.

Beslutet om att stoppa vinstjakten i hela välfärden ligger för övrigt också väl i linje med vad en överväldigande majoritet av medborgarna tycker.

Det som ser ut att hända är att socialdemokraterna tar tillbaka ledarrollen när det gäller regeringsduglighet. Om man backar något årtionde vann Socialdemokraterna alla mätningar där frågor ställdes av typen; ”Vilket parti anser du är mest regeringsdugligt?” Socialdemokraterna ansågs odiskutabelt bäst på att leda landet genom ekonomiska och andra kriser och på att hantera ekonomin överhuvudtaget.

Det förtroendekapitalet gick förlorat genom en serie misstag. Det började med att S-regeringen agerade för sent och för kraftlöst med insatser mot arbetslösheten inför valet 2006. Göran Persson hade redan börjat snegla mot livet efter politiken, vilket också blev en bidragande orsak till valnederlaget. Men det misstaget hade gått att reparera ganska lätt. Framför allt tappade Socialdemokraterna förtroende som regeringsdugligt under de år som följde.

Mona Sahlin inledde sitt ledarskap med att proklamera stor förnyelse. Det skulle ”vändas på alla stenar” i jakten på den ”nya” socialdemokratins själ. Och när finanskrisen slog till 2007 och 2008 var Socialdemokraterna egentligen inte närvarande, utan fullt upptagna med inre terapeutiskt arbete. Anders Borg och Fredrik Reinfeldt kunde utan konkurrens ta över både ledarrollen och rollen som kritiker av ett finanssystem som löpte amok. Och folkets förtroende.

Det skulle bli ännu värre. Mona Sahlin tvingades avgå efter valförlusten och nu följde interna strider inför öppen ridå som man inte sett maken till i partiets moderna historia. Håkan Juholt valdes, dansade en sommar och tvingades bort efter pinsamma turer.

Stefan Löfvens ledarskap har inneburit samling och arbetsro. Någon lätt resa har han inte haft, givet att hans politiska och parlamentariska erfarenheter var begränsade när han tillträdde och att han haft att hantera en synnerligen besvärlig parlamentarisk situation.

Stefan Löfven har emellertid sakta men säkert vuxit in i rollen och utstrålar alltmer säkerhet. Hans agerande i samband med tragedin i Stockholm övertygar. Men det är inte den enda förklaringen till partiets förbättrade popularitetssiffror. Också en rad andra S-ministrar bidrar starkt till intrycket av regeringsduglighet.

Dessutom, den svenska ekonomin är stark (vilket förstås långtifrån innebär att problem saknas). Och oppositionen är svag, alliansen uppvisar sönderfallstendenser och Anna Kinberg Batra är skadskjuten.

Sen vill man alltså tro, att också sakbehandlingen och  de välfärdspolitiska budskapen från S-kongressen, inte bara de som handlar om lag och ordning, har spelat in.

Hur som helst. Det ser ut att våras på allvar. Socialdemokratin håller på att återerövra det förtroende som är nog så viktigt om man vill vinna val framöver.

Bo Bernhardsson/Efter Arbetet