Anna Kinberg Batra har begått ett nytt inlägg i Dagens Nyheter på temat alliansen måste genast fälla regeringen; ”M vill att alliansen snarast lägger en gemensam budget”.

Jag bortser tillfälligt ifrån att det är tveksamt om det existerar någon allians längre och att ingenting just nu tyder på att man skulle kunna regera utan att förhandla med Sverigedemokraterna. Åkesson har tackat ja till inviterna, men också klargjort att det inte blir gratis.

Vilken politik är det då som väntar om Kinberg Batra skulle få regera och om man ska utgå från DN-artikeln? Jo, det är ”same procedure as last year” som gäller.

Inledningen på artikeln är dock lite oväntad. ”Aldrig förr har så många i Sverige gått till jobbet en vanlig dag”, börjar hon. Jag antar att regeringen suger åt sig och det finns onekligen ljuspunkter på arbetsmarknaden. Men vad Kinberg Batra gör, är att hon fortsätter räkna på det synnerligen tveksamma sätt som den tidigare alliansregeringen konsekvent gjorde.

Nu har fler svenskar arbete, än när vi tog över, och nu går fler svenskar på högskolan, sa Borg och Reinfeldt så fort de fick chansen. Men svenskarna blev många fler under de åtta år alliansen regerade. De relativa talen, sysselsättningsgraden och andelen som gick högskoleutbildning, var inte lika roliga. Att fler jobbar eller går på högskolan i Kina än i Sverige är inget bevis för att arbetsmarknaden eller den högre utbildningen fungerar bättre i Kina.

Fast det finns alltså ljuspunkter på arbetsmarknaden, sysselsättningsgraden är den högsta sedan Eurostat började mäta 1993″, även om svåra problem – långtidsarbetslösheten, flaskhalsarna och misslyckandet med integrationen – i huvudsak återstår att lösa.

Kinberg Batra är förstås heller inte nöjd med att fler än tidigare går till jobbet. ”Vi lever i klyftornas Sverige”, slår hon fast. Är det en blinkning med vänsterögat?

Faktum är att den förra alliansregeringen systematiskt vidgade klyftorna med hjälp av skattepolitiken och försämringar i välfärds- och trygghetssystemen. Man lade också ner den aktiva arbetsmarknadspolitiken, påstår jag.

Och nu ser det nästan ut som om hon angriper klassamhället. Dånar det i rättens moderatkrater? Nej, naturligtvis inte. Moderaternas recept för att råda bot på de växande klyftorna är att vidga klyftorna. Kinberg Batra vill fortsätta sänka skatter och ”få ett bidragstak på plats”. Och hon vill skapa en ny anställningsform (Läs sänka lönerna) ”så att fler kan få sitt första jobb”.

Kinberg Batra kommer förstås in på ”utanförskapet”. ”Varje krona som går till bidrag, är en krona som istället skulle kunna gå till jobb, fler poliser, mer undervisning i skolan och en bättre välvärd.” Skriver Batra och upprepar i meningen därpå tramset att en miljon lever i utanförskap (Läs gärna särskild text om detta). I Kinberg Batras och borgerlighetens värld är bland annat a-kassa och sjukförsäkring ”bidrag” och uttryck för utanförskap. Men om man drar in sjukersättningen så innebär det inte att den sjuke kan ”ta sin säng” och gå till jobbet.

När det gäller alliansens utanförskapsbegrepp och definitionen av bidrag anklagar jag härskande media, några grävande journalister finns ju kvar och de andra skulle kunna visa större intresse för fakta och analys. Varför inte reda ut begreppen, varför inte ställa de svåra frågorna, varför acceptera och till och med ta över och vidarebefordra de synnerligen tvivelaktiga borgerliga resonemangen?

Anna Kingberg Batra går sen vidare och vill ”skapa fler svenska jobb i Sverige”??? En blinkning till Trumpismen och Jimmie?

Det ska i varje fall ske genom att ”det alltid ska löna sig att arbeta”. En vanlig familj ska få ”en femhundralapp mer i månaden” och ”de med lägst inkomster ska få 1000 kronor mer i månaden efter skatt.”

Hu ska det gå till? Det är avsiktligt lite kryptiskt skrivet, men jag drar på goda grunder slutsatsen att det ska ske genom ytterligare omfattande skattesänkningar. Kinberg Batra vill ”sätta stopp för straffskatter på svenska jobb”.

Och rusta ner trygghet och välfärd, vilket är myntets baksida.

Vad menas med svenska jobb? Tja, endast svenska jobb i Sverige finns. Och endast i Sverige finns svenska jobb. I min värld är det välbetalda jobb, högproduktiva jobb med bra löner, som orkar bära de skatter som är en förutsättning för välfärden. I min värld innebär det dessutom en arbetsmarknad där också de ”enkla” jobben ger den lön de är värda.

Bo Bernhardsson/Efter Arbetet