Det knakar i den borgerliga alliansens fogar. Men samtidigt som ett lågskaligt krig pågår, försäkrar man som en annan Bagdad Bob att det inte är någon kris för allianssamarbetet.

Det började med Anna Kinberg Batras dramatiska utspel i förra veckan. Nu skulle man på nytt lägga en gemensam alliansbudget och med hjälp av Sverigedemokraterna fälla regeringen. Det hände 2014 och ledde då till regeringskris, hot om nyval och så småningom Decemberöverenskommelsen (DÖ) för att undvika nyval.

DÖ innebar att sex av riksdagens partier lovade att se till att minoritetsregeringar kunde få igenom sin budget och att det största blocket skulle kunna utse regeringsbildare. Sverigedemokraterna skulle isoleras. DÖ skulle som det var tänkt gälla ända till 2022, men varade bara i nio månader. Den gick i kvav sedan Kristdemokraterna på sin kongress beslutat att lämna överenskommelsen. I praktiken har DÖ ändå bestått eftersom någon gemensam alliansbudget inte lagts fram sedan 2014 och varje parti lägger ner sina röster när det egna förslaget fallit.

Anna Kindberg Batra blåste alltså till strid i förra veckan. Nu skulle på nytt en gemensam alliansbudget läggas fram. Och förhållandet till Sverigedemokraterna normaliseras. Hon ville inte längre ”låtsas som om ett av de åtta partierna i riksdagen inte finns”, utan behandla SD som vilket annat parti som helst. Hon hade dock inte rådgjort med sina alliansvänner. Det skulle hon nog ha gjort.

Det lågskaliga krig inom alliansen som följde har inte varit så lätt att hänga med i.  Orden ”prata”, ”samtala” och ”förhandla” har blandats på ett sätt som varit mer förvirrande än klargörande

Vi måste ”kunna prata med varandra i enskilda frågor där det finns förutsättningar att prata med varandra i utskotten”, försökte Anna Kinberg Batra.

Liberalernas ledare Jan Björklund deklarerade dock att han för sin del tänker ”aldrig förhandla med Sverigedemokraterna varken i utskotten eller i regeringsställning”. Huruvida han kan tänkas ”prata” med dem, låter jag vara osagt, men sådant har hänt förr, även om det varit kylslaget. Jan Björklund krävde också att Kinberg Batra måste ”precisera” sig, vad menar hon?

”Vi tänker aldrig förhandla med Sverigedemokraterna och vi kommer aldrig att ändra uppfattning”, sa Anders W Jonsson, Centerpartiets gruppledare i riksdagen, och tog liksom i från fotsulorna. Vilket föranledde partiordföranden i samma parti, Annie Lööf, att huta åt honom; ”Nu skruvar vi ner tonläget”. Man ska aldrig säga aldrig. Och Kristdemokraterna hade en annan betoning i sitt avståndstagande. Det är ”inte aktuellt” att förhandla med SD, sa Ebba Busch Thor.

Så höll det på.

Då steg själva föremålet för frieriet Jimmie Åkesson in i handlingen. Det här gör vi inte gratis, sa han, vi vill ha inflytande ”över hur regeringen ska se ut, över regeringens politik och regeringens politiska prioriteringar”. Nu var han inte längre som 2014 beredd att utan vidare rösta för en alliansbudget. Han flyttar naturligtvis fram positionerna eftersom han fått erbjudandet att göra det.

Så igår kväll i Aktuellt försökte Kinberg Batra precisera sig och ta ett steg tillbaka, och sa att hon tänker ”inte regera eller budgetförhandla” med Sverigedemokraterna. Bara prata lite i utskotten?

Fortsättning följer.

Hur ska det då gå för Anna Kinberg Batra och högeralliansen? Ja, Kinberg Batra har inte stärkt sina redan sedan tidigare svaga aktier. Det är inte osannolikt att Kinberg Batras partiledarkarriär blir mycket kort. Men om hon skulle tvingas lämna in, så innebär det vare sig att alliansen eller Moderaterna får lugn och ro.

Det går en djup spricka rakt igenom Moderaterna. Riksdagsgruppens möten uppges från vanligtvis välunderrättat håll vara mer än livliga och det finns en stor och tung grupp moderater som vill normalisera SD. Lars Ingvar Ljungman, ordförande för  Moderaterna i Skåne, stöder SD-falangen, liksom Anna König Jerlmyr, gruppledare och oppositionsborgarråd för M i Stockholm. Den andra falangen, mindre konservativ och mera nyliberalt anstruken, blickar istället längtande på det nya Centerpartiet och Annie Lööf. Några namnkunniga personer, tidigare andre vice ordföranden i Moderata Ungdomsförbundet (MUF) Bodil Sidén är en av dem, har redan lämnat partiet liksom en hel del väljare.  

Mitt tips är att vare sig partiledaren Kinberg Batra eller alliansen överlever kriserna. Kinberg Batra får lämna, men de ideologiska striderna inom Moderaterna fortsätter med eller utan henne. Och krisen inom alliansen består.

Bo Bernhardsson/Efter Arbetet