Jag har skaffat swish. Det ger mig dåligt samvete. Jag bidrar till att driva på för det kontantlösa samhället. Och det är jag motståndare till.

Alla föreningar drabbades när bankerna slutade hantera kontanter. Detsamma gäller småföretagarna. Och pensionärerna som inte vill ha bankkort. Och flyktingar som inte kan få vare sig bankkort eller bankkonto. För att inte tala om dem som huxflux blir av med sina kopparledningar och som bor på orter med dålig mobiltäckning.

Sverige kan som första landet i världen bli ett samhälle utan kontanter.

Varför accepterar vi det? Varför är det egentligen bara pensionärsorganisationerna och det nätbaserade ”Kontantupproret” som protesterar så att det hörs? Är det ingen annan som vågar? Är bankerna så mäktiga att vi plattas till marken och snällt accepterar bankernas mångmiljardvinster, höjda utdelningar till aktieägarna och noll service?

Kontanterna finns nu i dagligvaruhandeln. Det tycker bankerna är bra. Man kan inte bli rånad. Men den som sitter i kassan på 7-eleven eller på Lilla Coop är inte lika trygg. Där har säkerheten minskat.

2005 beslutade staten att bankerna skulle ta ansvar för betalningssystemet. Det är därför som vi nu är ”bäst” i världen på att betala med kort.

Jag anser att valfrihet ska gälla mellan kort, kontanter och swish. Den bank som vägrar hantera kontanter ska inte få lov att driva bank. Och kontanthanteringen ska givetvis inte enbart ske via konstiga växlingsmaskiner på enstaka bankkontor.

Mitt hopp står nu till den nuvarande regeringen som är ålagd att införa ett EU-direktiv som tvingar alla banker till kontanthantering. Fortsättning följer…