Privatiseringen av flertalet svenska apotek har alla chanser att gå till historien som den skadligaste avregleringen hittills av en väl fungerande verksamhet.

Den sätts i verket mitt i en ekonomisk kris där prioritet ett borde vara att se till att varje statlig skattekrona används på rätt sätt. Men nu tvingas det statliga Apoteksbolaget att sälja ut välskötta apotek i attraktiva lägen för att riskkapitalbolag och internationella jättar i branschen ska vilja etablera sig.

Staten ställer sig dessutom som garant för privatapotekens vinster. Deras lönsamhet måste på förhand utlovas bli så hög att de anser det lönt att medverka i huggsexan. Också det har regeringen fixat på förhand. I propositionen ges order till den myndighet som ska hålla koll på prissättningen av ofta ohyggligt dyra läkemedel att ”beakta att den samlade lönsamheten på den svenska apoteksmarknaden inte får vara väsensskild från den som noterade apoteksbolag redovisar i andra länder”.

Idag är handelsmarginalen på receptbelagda läkemedel i Sverige 17 procent. Genomsnittet i EU är 35 procent. Vinsterna måste alltså öka för att de privata intressenterna ska lockas hit från länder där de är vana vid höga läkemedelskostnader. Tala om slöseri med skattemedel. Och gissa vem som får betala.

För att skära igenom alla ideologiska dimridåer kring detta och andra avregleringsexperiment så bör två saker slås fast. Handels- och distributionsmonopol kan vara skadliga. Konkurrens i reglerade former, som inte leder till att en handfull jättar delar upp marknaden mellan sig och sätter konstlade priser, är nästan alltid bra.

Men det finns viktiga undantag. Försäljning av alkohol är ett sådant. Försäljning av läkemedel ett annat. Här handlar det om varor och också, när det gäller läkemedel, tjänster som är centrala för såväl folkhälsan som samhällsekonomin.
Ingen önskar att brännvin ska kunna säljas till lägsta möjliga pris på så många distributionsställen som möjligt för att öka konsumtionen. Därav distributionsmonopolet plus övriga statliga regleringar.

När det gäller apoteken kan det finnas önskemål om ökad service och tillgänglighet. Sådant hade kunnat ordnas genom direktiv till Apoteksbolaget om viljan hade funnits. Den viljan fanns inte. Inte heller fanns det något folkhälsomotiv, tvärtom, med att släppa in vinstsugna koncerner på en marknad där kvalificerad information, patientsäkerhet och kostnadskontroll betyder allt.

Det är ingen tillfällighet att Sverige har haft låga läkemedelspriser fram till nu. Skälet är ett väl fungerande monopol med en affärsmässig och serviceinriktad profil där kunden/patienten setts som något annat än en mjölkkossa.
Nu bryts en fungerande organisation upp inifrån och utsätts för ett nyliberalt experiment, som inte ens ställer i utsikt att varorna i de privata apoteken blir billigare. Det är så dumt att man baxnar.

Tidigare publicerad i Skånska Dagbladet

Skribent: Håkan Hermansson