DEBATT. Sedan Ipred-lagen trädde i kraft den 1 april har den svenska Internet-trafiken minskat med 30 procent.
Nu står operatörerna i kö för att lova omedelbar radering av användarnas IP-nummer, så att adresserna till till exempel olovliga fildelare inte ska kunna begäras ut.
De handlar knappast utifrån någon kärlek till idén om att information och kunskap bör vara fritt tillgänglig för alla.
Det är intresset som talar.
Men genom en tyst överenskommelse ska man inte låtsas om det som alla vet: att en stor del av Internet-trafiken, och därmed av operatörernas vinster, kommer från fildelning av upphovsrättsskyddat material.

Nu går musikbranschens organisation Ifpi på jakt efter enskilda fildelare samtidigt som distributörerna framgångsrikt spelar oskyldiga.
Och i The Pirate Bay-målet fick fyra udda figurer ett hårt fängelsestraff medan de stora profitörerna som vanligt kom undan.
Efter domen mot TPB i fredags har piratpartiet fått 20 000 nya medlemmar, många av dem säkert med fortsatt gratisätande som viktigaste drivkraft.
återigen är det intresset som talar.
Operatörerna försvarar sig med att de bara säljer kommunikation: innehållet har de inget med att göra.
Det är sant.
Men därmed förblir positionerna också låsta för överskådlig tid.
Vi kan se fram emot fler lagförslag som Ipred2 och internationella handelsavtal som ACTA, medan nya tekniker för anonym fildelning hela tiden utvecklas.
Så kommer karusellen att fortsätta snurra.

Ur detta kommer knappast något gott: å ena sidan allt repressivare lagstiftning och allt oblygare ingrepp i den personliga integriteten, å andra sidan en snabbt minskande respekt för lagstiftning och rättsväsende.
Vi går redan mot ett polariserat samhälle, där framför allt ungdomar som har vuxit upp på och med nätet instinktivt känner att deras centrala livsvärden angrips av politiska och ekonomiska eliter.
Nu börjar fler och fler inse att det inte finns vare sig tekniska eller juridiska lösningar på det fildelningskrig som faktiskt har hållit på i tio år.
En av förklaringarna är att striden i grunden handlar om en normkollision mellan två legitima, och nödvändiga, principer för ett demokratiskt samhälle: upphovsrätten och informationsfriheten.
Skulle den ena principen lyckas segra på den andras bekostnad leder det till farliga obalanser.
I diskussionen om fildelning kommer teknik och teknisk utveckling aldrig att vara oviktig, men framför allt är det politiska och ekonomiska innovationer som behövs för att frågan ska kunna få en förnuftig lösning.
Framför allt handlar det idag om att göra operatörernas roll och ansvar synligt.
Men om det ska vara möjligt krävs inte bara att media lär sig att se andra aktörer än bara enskilda fildelare och piratsajter som TPB.

Vi bör också kräva av politiker att de skapar en arena för samtal och tar på sig rollen av kompromissingenjörer, istället för att försätta agera transportkompani för nya direktiv från EU.
Operatörerna sitter på makten över den fysiska uppkoppling som behövs för att kunna fildela och i största allmänhet använda Interners resurser.
Om det politiska systemet vill hitta en långsiktig lösning som inte bara leder till att fildelningskarusellen snurrar ytterligare ett antal meningslösa varv bör operatörerna tvingas eller övertalas att avstå en del av sina intäkter till dem som får resultatet av sitt arbete konfiskerat och utlagt på nätet för alla att ta del av.
Detta kan förstås ske på olika sätt: fast månadsavgift, licens eller till och med skatt.

Det viktiga är inte att idag hitta den perfekta modellen.
Det väsentliga är att söka sig upp ur skyttegravarna och börja formulera idéer om hur det kan gå till att skapa en liten avtappningskran för upphovsrättsägarna på operatörernas intäktsrör.
Internet är globalt och en långsiktigt hållbar lösning på fildelningskriget måste ha global räckvidd.
Men Sverige, med sin IT-mognad och långa tradition av politiska, sociala och tekniska innovationer borde kunna bidra med vägledande idéer.

Lars
Ilshammar
historiker och chef för Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek

Skribent: Lars Ilshammar