Den amerikanska kopplingen

Janne Flyghed om Ranstorp, RAND och Rosengårdsrapporten

DEBATT. Försvarshögskolans omdiskuterade och hårt kritiserade rapport Hot mot demokrati och värdegrund – en lägesbild från Malmö har inte uppstått i ett vakuum, den har sin förhistoria.
Hösten 2005 lämnade EU-kommissionen sin handlingsplan Terrorist recruitment: addressing the factors contributing to violent radicalisation till Europaparlamentet. Där redovisas vilka faktorer som kan tänkas bidra till att unga människor blir terrorister. Som bakomliggande orsaker nämns en ”kombination av upplevd och verklig orättvisa eller exkludering”. Man nämner även ”missuppfattning av skrifter och ideologier, eller diskrepans mellan vad man läser eller har blivit berättad, och ens verkliga samtida sociala sammanhang”. Att det kan finnas personer som faktiskt förstår vad de läser samt är utsatta för verkliga orättvisor, exempelvis inom ett totalitärt styrelseskick, tycks inte föresväva kommissionen. Motståndsrörelsens kamp mot Nazityskland torde ju till exempel vara lämplig att benämna som våldsam radikalisering, men det är väl få idag som uppfattar den som oönskad.
Visserligen nämns nynazism, nationalism, separatism och social revolution i EU-rapporten, men huvudfokus ligger på radikalisering inom islamistiska grupperingar.

EU:s handlingsplan har påverkat Sverige. Samma radikaliseringstema återfinner vi i regeringens skrivelse 2007/08:64 om en nationell strategi för att möta hotet från terrorism. Där poängteras betydelsen av mer forskning om terrorismens grogrunder samt att det ska läggas större vikt vid att utveckla de demokratiska processerna för att öka medborgarnas deltagande och göra detta deltagande mer jämlikt. När man talar om våldsinriktad radikalisering fokuseras dock mindre på ”extrema uttolkningar av islam” än i EU-dokumentet.
En annan åtgärd i skrivelsen var att ge ”Försvarshögskolan i uppdrag att göra en kunskapsöversikt om förebyggande insatser mot våldsinriktad extremism och radikalisering”. Denna kunskapsöversikt kom dock huvudsakligen att handla om ”islamistiskt inriktade nätverk”. Malmö blev en pilotstudie och då närmare bestämt Rosengård. Att uppdraget gick till Magnus Ranstorp var passande, då han är med i EU:s expertgrupp kring radikalisering. Han fick så att säga sin egen fråga i knät.

Resonemangen om radikalisering har varit en del i det som inom terroristforskningen benämnts som ”the new terrorism”. Ett begrepp som existerade redan innan 11 september 2001, men som därefter fokuserade på den nya fienden, muslimer. Bland internationellt väletablerade terroristforskare som utvecklade begreppet kan nämnas Paul Wilkinson, Richard Clutterbuck, Bruce Hoffman och Brian Jenkins. Samtliga med mer eller mindre starka band till RAND Corporation, en inflytelserik konservativ tankesmedja för USA:s militärstrategi och säkerhetspolicy. Bland dem som varit kopplade till RAND kan nämnas Condoleezza Rice, Donald Rumsfeld, Frank Carlucci (tidigare CIA och nu president i the Carlyle Group) och Zalmay Khalilza, som varit långvarig strategisk rådgivare till Dick Cheney.
En akademisk miljö som har starka band till RAND är the University of St Andrews Centre for Studies in Terrorism and Political Violence (CSTPV), som startades av RAND-forskaren Bruce Hoffman. Magnus Ranstorp var till för några år sedan chef för detta centrum. Förutom personliga kopplingar har RAND och St Andrews en gemensam databas över internationella terroristhändelser.
Resonemanget i Magnus Ranstorps rapport är inte helt främmande för hans mer namnkunniga internationella kollegors uppfattning. De använder också den av RAND utvecklade Delphi-metoden, det vill säga att samla experter för att göra profetior om framtiden. Det som däremot skiljer sig från flera av de RAND-rapporter jag läst, är att rapporten från Rosengård har uppenbara brister. Satte regeringen möjligen en bock i rosengården? Det är bara att beklaga att bocken uppenbarligen även tuggade i sig det ursprungliga forskningsmaterialet.
Janne
Flyghed
Professor i kriminologi,
Stockholms universitet

Skribent: Janne Flyghed