Julen och de sju dygderna

KRÖNIKA. Fred i stugan, julfirare. Nu är tid för vänlighet och fördragsamhet. Därför får den ofta uppretade och allvarsamt anklagande ton som präglar denna politiska spalt under året i övrigt idag ge vika för några milda, rentav insmickrande reflektioner

Efter ett så dystert år som det gångna är tiden inne att söka ljusglimtarna, de goda gärningarna och de fina avsikterna hos våra medmänniskor. Och vad är då en bättre vägledning än att utgå från de sju dygderna, som går tillbaka till dikten Psychomachia av 400-talspoeten Aurelius Clemens Prudentius, bördig från det som idag är norra Spanien.

Hans lista över de sju heliga dygderna motsvaras av den mer nedslående uppräkningen av de sju dödssynderna. Dom får vi nog anledning att återkomma till under det nya året, men nu glömmer vi dom, eller hur?

Den första dygden är just dygd, i motsats till vällust. Vem kommer vi att tänka på då? För min inre syn framträder omedelbart den person som mer än någon annan predikat självtukt och disciplin, rappat pekpinnen i katedern och snart har förvandlat de moralupplösta svenska skolsalarna till stränga klosterceller för begåvade dygdemönster. Jan Björklund, alltså.

Den andra dygden är öppenhet, i motsats till girighet. Efter fruktlöst grubbel kommer jag inte på någon som var motsatsen till girig under 2008. Jag är övertygad om att personen finns, men har inte funnit vederbörande trots flitigt googlande och studier av tidningarnas ekonomisidor.

Tredje dygden är avhållsamhet, i motsats till frosseri. är rädd att denna dygd måste utövas av de ca 500 000 svenskar som Sven Otto Littorin skrämde bort från den förstörda a-kassan, om de skulle hamna i det som förr kallades utanförskap. Själva tillståndet finns ännu kvar och är i tillväxt, men ordet tillhör numera de i politisk framställning dödsskallemärkta och avskaffade.

Flit är fjärde dygden. Den första tanken går givetvis, som så ofta, till vår konung. Hur många blågula band har han inte klippt under året och hur många substanslösa konversationer har han inte tvingats hålla igång för att få ihop till apanaget? Flitig jägare i skrämmande vargtäta marker är han också. Dygden flit står verkligen ristad i hans höga panna. God Helg, Ers Majestät!

Tålamod, heter femte dygden. Kommer av någon anledning att tänka på drottning Silvia.

Till sist väntar de riktiga superdygderna. Först av dem kommer medmänsklighet. Många kan göra anspråk på denna dygd. Vi tar blott två ur den långa kön.
Mona Sahlin visade prov på verklig medmänsklighet när hon till sist veknade, tog sig an den svårt mobbade Lars Ohly och släppte in honom i den rosagröna stugvärmen trots protester från sin närmaste krets. Ren människokärlek när den berör som mest.
Fredrik Reinfeldt har i två år visat stor medmänsklighet när han låtit Mats Odell behålla sin eftertraktade plats vid statsrådsbordet. Om det inte handlar om medmänsklighet, vad är då annars skälet?

Sjunde dygden heter ödmjukhet, i motsats till högmod. Här finns en mängd blyga kandidater att uppmärksamma. I år som alla andra år: Björn Ranelid, Carolina Gynning, Göran Persson, Carl Bildt, poeten Lars Gustafsson, landshövding Anders Björck med flera. Förre tv-mannen Siewert öholm hade också platsat om det inte varit så att han numera beskylls för att vara föredetting och dessvärre också uppträder som en sådan.

Det har, som synes, funnits utrymme för de sju heliga dygderna också ett år som detta. Och högt kvalificerade bärare av samtliga.
God Jul önskas eventuella läsare som orkat ända hit .

Tidigare publicerad i Skånska Dagbladet

Skribent: Håkan Hermansson