INSÄNDARE. Inget är en enskild människas verk. Väldigt många människor har genom sekler varit med om att skapa den maskinkultur vi har idag. Dom bröt malm i gruvor, uppfann, tillverkade, verktyg, maskiner, transportmedel och mycket annat. Teoretiker uppfann dokumentation, skriv- och räknekonsten mm. Allt detta har vi undan för undan ärvt och vidareutvecklat tillsammans. Det arv som vi alla rättvist borde dela, stjäls av ett fåtal välbärgade plutokrater. Här hittar vi roten till mycken ondska och en förklaring på den s.k. ekonomiska krisen som ju grundar sig på den moraliska krisen.

Pengarna finns i fel fickor och det utgör en samhällsfara. Rikemännens penningdepåer hotar vår demokrati och vår frihet och bromsar det ekonomiska kretsloppet. Vinsterna av alster som kollektivt skapats av en kultur bör givetvis, i princip, återföras till kulturen som vinsterna kommer ifrån, inte till enskilda medborgare. Naturligtvis skall alla ha lön för sitt arbete men det måste finnas gränser, inte minst av säkerhetsskäl. Artister, idrottsstjärnor etc. tjänar stora pengar med hjälp av massmedia som dom inte har varit med om att uppfinna. Deras produkter kan levereras massmedialt, det kan inte alla produkter, därför uppstår dessa orimliga orättvisor. Att konstruera en låt är att göra en uppfinning och då skall det tas patent på i den vanlig ordning. Naturligtvis är fildelning rättvist eftersom massmedia är en kollektivt skapad uppfinning. Man kan med fog fråga sig vem som är tjuven. Galenskapen och orättvisorna växer hela tiden, vår kultur gör oss sjuka och vilsna.

VåRA VäRDERINGAR MåSTE OVILLKORLIGEN äNDRAS.
Ordet kultur betyder här ”människans sätt att leva”, men ordet kultur likställs ofta med kulturens konstnärliga yttringar. Konstverk har blivit heliga och behandlas inte som andra produkter. Vad är konst? Allt kan drivas till en konst (ge oss konstupplevelser), men vi bestämmer själva vad som är konst.

Varifrån kommer pengarna som maskinerna köps för? Pengar är ”arbete på burk”. Arbete är samma sak som energi. Pengarna kommer från produktionen dvs. maskiner, arbetare och i form av vår gemensamma planets gåvor. Maskinerna är till allra största delen ett kulturarv på samma sätt som människornas kunskaper. Men penningströmmarna styr från vanligt folk till de rika. Därefter används pengarna som ransoneringsmedel för att rädda miljön och för att rädda överklassernas höga levnadsstandard. Pengarna används även till att styra våra känslor, tankar, värderingar och val. Dessa orättvist fördelade ”ransoneringskuponger” används alltså som ”ekonomiska styrmedel”, förr hette det plånbokspolitik och ansågs som mycket svinaktigt.

SELMA LAGERLöFS SKULD
Hur mycket hade superstjärnorna tjänat om inte massmedia funnits? Redan Selma Lagerlöf insåg att inget är en enskild persons verk och hon nämnde detta redan för 100 år sedan i sitt nobelpristal. Hon talade om sin skuld till samhället. Selma Lagerlöf talar där indirekt också om fildelning. Hon insåg, och erkände att hon stod i skuld till samhällskollektivet. Fildelning är rättfärdigt, men mycken orättvisa återstår i samhället som måste undanröjas.
Att tro att man kan göra ekonomisk en revolution är naivt, det är utopiskt, men att det nuvarande systemet är helt omodernt borde vi inse. Vi måste börja med att anpassa det ekonomiska systemet till den nya situationen.

”Varken produktionen av kulturen eller konsumtionen av den skall förbehållas en privilegierad elit. Kulturell demokrati baserar sig på bredast möjliga individuella och kollektiva deltagande i den kulturella verksamheten, i det kulturella beslutsfattandet samt i spridandet och konsumtionen av de kulturella alstren”. Källa: Unesco. Här åsyftas till synes kulturens konstnärliga alster, men i princip borde det inte vara någon skillnad på alster och alster. Det finns mycket mera att säga om denna principfråga men texten är redan för lång.

Bengt Johansson, Malmö.

Skribent: Bengt Johansson