Historien som Carl Bildt helst inte vill berätta

KRÖNIKA. Bilden av ett aggressivt Ryssland som anfaller ett demokratiskt litet Georgien och därför bör mötas av ett enat och fördömande Europa har fallit i bitar sedan kriget i augusti. Nu har dramat dessutom övergått i fars.

Förra helgen kablades uppseendeväckande tv-bilder ut från Georgien. En bilkaravan med Polens president Lech Kaczynski och hans georgiske kollega Mikhail Saakashvili hade hejdats av skottlossning nära gränsen till utbrytarrepubliken Sydossetien.

I Sverige blev händelsen förstanyhet i Rapport samma kväll. Mörka bilar syntes på en mörk väg och mörka anklagelser från Saakashvili om att ”händelsen borde vara en tankeställare till europeiska politiker om att Ryssland skamlöst bryter mot vapenvilan” underströk allvaret i händelsen.
Ryssland nekade. Sydossetiska myndigheter likaså. Sedan lägrade sig tystnaden över både den dramatiska incidenten som sådan och den georgiske presidentens utbrott. Tills i torsdags. Då publicerade den polska tidningen Dziennik en rapport, som läckts ut från den polska säkerhetstjänsten ABW som ansvarade för presidentens Kaczynskis säkerhet under hans besök i Georgien.

”På basis av den information vi nu har är det mest sannolika scenariot att situationen skapades på den georgiska sidan” heter det i rapporten. Som motiv för att iscensätta den fejkade attacken anger den polska säkerhetstjänsten ”svårigheterna för den georgiske presidenten med en allt starkare intern opposition i landet”. Den poängterar också att de polska säkerhetsmännen på plats inte konsulterades inför resan till den plats där händelsen inträffade.
De hade också noterat att Saakashvili och kretsen kring honom förefallit helt oberörda av skottlossningen när de steg ut ur sina bilar.

Rapporten är naturligtvis förödande för den georgiske presidentens redan svårt anfrätta trovärdighet. Framför allt för att den kommer från säkerhetskällor i snart det enda land som demonstrerar sin solidaritet med den georgiske ledaren och som är det sista som kan misstänkas gå Moskvas ärenden.

Vi väntar ännu på att läsa om det här i svensk press. Liksom vi ännu väntar på att få läsa samma referat som i torsdagens New York Times av ett oerhört upphetsat parlamentsförhör i Georgien i veckan. Då vittnade landets ambassadör i Ryssland, fram till nyligen, om att georgiska statstjänstemän redan i april avslöjat planer på att angripa utbytarrepubliken Abchazien, men att de sedan ändrats till en första attack mot Sydossetien. Ambassadören vägrade namnge sina källor av rädsla att de skulle bli mördade och blev fysiskt attackerad under förhöret av anhängare till presidenten.
OSSE:s observatörer på plats har tidigare ifrågasatt de flesta påståenden som gjorts från georgisk sida om hur augustikriget inleddes och vem som avlossade de första salvorna.

EU:s stora med Tyskland och Frankrike i spetsen har sedan länge dragit sina slutsatser. I nästa vecka möts Nato för att bland annat åter behandla Georgiens och Ukrainas väg till medlemskap i försvarspakten. Ett sista förbluffande försök från USA att än en gång skapa en gräddfil för Saakashvilis Georgien har de senaste dagarna mött kompakt europeiskt motstånd och stor irritation.

Berättelsen om Rysslands återuppståndelse som hungrigt imperium på marsch är det väl numera bara Carl Bildt i den västra delen av Europa som klänger fast vid.
Han har som av en händelse heller inte kommenterat vare sig den polska säkerhetsrapporten, parlamentsförhöret i Tbilisi eller OSSE:s rapporter från kriget på sin annars ständigt uppdaterade blogg.

Tidigare publicerad i Skånska Dagbladet

Skribent: Håkan Hermansson