OPINION. De lever på bidrag och jobbar svart. De erkänner inte barns, kvinnors och sexuella minoriteters rättigheter, utan prioriterar familj, klan, grupp och kultur. De respekterar inte grundläggande regler i samhället. Men svenska politiker vågar inte ställa krav på dem, eftersom de då stämplas som främlingsfientliga.
Det är den bild tre moderatpolitiker med migrationsminister Tobias Billström i täten gav av Sveriges invandrare i en debattartikel i Dagens Nyheter igår.
De skriver inte exakt så. Men de lämnar inget utrymme för tvekan om att det är så de menar.
Det är sd-retorik rakt av. Men det är inte från ett maginaliserat litet parti, utan från maktens höjder den oanständiga gesten nu utförs. Så görs fördomarna rumsrena.

För att ro i land med en sådan gränsdragning mellan invandrade och svenskfödda krävs förstås intellektuella offer. Man måste misstänkliggöra alla invandrare i klump och låtsas som att svenskfödda kvinnomisshandlare, homohatare och svartjobbare inte finns. Dessutom måste man lämna den liberala tanken om åsiktsfrihet och livstilspluralism så länge du följer lagen, till förmån för en idé om påhittade homogena ”svenska” värderingar att rätta sig efter.
Men det är uppenbarligen ett lågt pris för en parti i opinonskris, som nu försöker vinna röster på främlingshets.

Det känns förtvivlat länge sedan Bengt Westerberg marscherade ut ur TV-studion.
Frågan nu är hur länge Birgitta Ohlsson, Johan Norberg och andra – i den här frågan – riktiga liberaler kan fortsätta stötta en moderatledd regering. När reser de sig ur soffan?

Artikeln tidigare publicerad i Aftonbladet

Skribent: Petter Larsson