DEBATT. Trots att riksdagen snart ska fatta beslut om EU:s nya grundlag, Lissabonfördraget, är det alldeles tyst. Även om nu inte svenska folket är betrott att folkomrösta om en så viktig fråga, så borde ju åtminstone de som ska fatta det viktiga beslutet debattera och informera folket om frågan och dess innebörd. Men inte – partierna och riksdagsledamöterna är knäpptysta.
Den 12 juni röstade det irländska folket nej till Lissabonfördraget. För att ett fördrag ska godkännas måste varje EU-land säga ja till det. Det irländska folkomröstningsresultatet borde ha inneburit att Lissabonfördraget faller. Trots det har ratificeringsprocessen i de övriga medlemsländerna, liksom i Sverige, fortsatt. Det är odemokratiskt och en skymf mot det irländska folket.

Att EU nu väljer att gå vidare som om ingenting har hänt – observera att man inte gjorde det när fransmän och holländare röstade nej – visar att små stater såsom Irland och Sverige kan köras över även i andra frågor i framtiden. Detta har Sveriges regering och opposition gemensamt ställt sig bakom genom att man inte har åberopat att det inte är acceptabelt med olika spelregler för små och stora medlemsländer.

Lissabonfördraget innebär en massiv överföring av makt till EU och dess institutioner. På centrala områden, såsom straffrätten, inskränks Sveriges självbestämmande. Unionen skulle få karaktären av en militärallians. Unionsrätten överordnas formellt Sveriges grundlag. EU får i praktiken en president och en utrikesminister med stora befogenheter att styra över medlemsländerna. Lissabonfördraget leder alltså till att Sveriges självständighet och möjlighet att tala med en egen röst i världen inskränks.

Som socialdemokratisk EU-kritiker tycker jag att vi behöver EU-samarbetet för de gränsöverskridande frågorna som rör oss alla och där vi behöver hjälpas åt, som till exempel brottslighet och miljö och klimatfrågan. Men jag gillar inte att EU lägger sig i mer och mer i frågor som medlemsländerna själva borde kunna bestämma om. Som till exempel våra kollektivavtal, vår strejkrätt, vår alkoholpolitik och bostadspolitik. EU:s byråkrati och politiska klåfingrighet skapar problem och leder inte till bättre förhållanden.
Vad övriga EU-parlamentariker tycker är ganska klart, det går åtminstone att ta reda på, men vad tycker egentligen de olika riksdagsledamöterna i ditt län? De som ska fatta det viktiga beslutet. Varför är det så tyst?

Skribent: Anna Hedh