Jag hoppade över politikerveckan i Almedalen det här året. Den veckan var jag i Bohuslän för att diskutera fiskeripolitik, fiskets överlevnad i allmänhet och överlåtbara fiskekvoter i synnerhet.
Jag följde också med som prao på en räktrålare från Resö. Det blåste kuling.
Jag har varit på sjön en del och seglat i hårdare väder än så, men en trålare rullar. Det var jobbigt, även om sjösjukan aldrig fick riktigt grepp om mig.

Det har blåst kuling snart sagt varje dag denna sommar. Det har stormat också och jag kan inte erinra mig en enda lika blåsig sommar som den nu snart förlidna.
Varm och skön men blåsig.
Det kan förstås vara en helt naturlig vädervariation, det är ju bara i statistiken som det finns normala somrar, men det är svårt att inte grubbla över om också de ständiga kulingvindarna är ett tecken på av människan förorsakade klimatförändringar.

Urban Bäckström, verkställande direktör för Svenskt Näringsliv, var i Almedalen. Och man nåddes av det ena uppseendeväckande uttalandet efter det andra.
Riksbanken måste få nya, ökade befogenheter, sa Bäckström, själv en gång riksbanksdirektör. Om jag förstod det rätt ville han att riksbanken skulle kunna ingripa också för att dämpa vidlyftig kreditgivning. Detta mot bakgrund bland annat av den amerikanska bolånekrisen som nu spiller över också på Sverige och bidrar till att vi är på väg in i en lågkonjunktur.
Jag vet inte riktigt vad Bäckström tänker sig att riksbanken skall använda för vapen, men förmodligen menar han att räntehöjningar skall användas för att strama åt kreditgivningen.
Det innebär också fler arbetslösa, vilket, förmodar jag, som vanligt motiveras med att om man inte tar smällen nu, så blir det bara en värre smäll sen, d v s ännu högre arbetslöshet.

Smällarna skall hur som helst tas av andra än dem som ställt till det.
Lite märkligt är det att när vi gång på gång upplever hur kreditinstitut och de som Göran Persson en gång kallade finansvalpar inte klarar av den marknadens frihet som avregleringen av finanssektorn givit dem, så ställs aldrig frågan om dessa liberala reformer kanske lett till svårartade systemfel.

Urban Bäckström hade också åsikter om klimatpolitiken i Almedalen. Om vi genomför en 40-procentig reduktion av koldioxidutsläppen till 2020 så skulle det leda till ”att vi fick lägga ner i stort sett hela industrin och i stort sett hela jordbruket”, sa han.
Men snälla direktör Bäckström, tänk om alternativet är att vi lägger ner hela mänskligheten! Det borde väl ändå oroa också svenskt näringslivs företrädare. Då kommer det ju varken att finnas lågavlönade arbetare eller köpstarka konsumenter.

Skribent: Bo Bernhardsson