KULTUR. Vänstervågen som svept över Sydamerika de senaste åren är det mest hoppfulla som sker just nu. Mixen av militärregimer, nyliberal experimentverkstad och ständiga skuldkriser har knäckts av demokratiska folkrörelser som erövrat makten i fria val i land efter land. Tidigare uteslutna grupper, fattiga, jordlösa, indianer, dras in i de politiska processerna. Energitillgångar nationaliseras. Jordreformer genomförs. IMF och Världsbanken kastas ut från kontinenten och ersätts av en egen Sydbank.
Den svenska borgerligheten brukar beskriva detta som en oroande utveckling mot diktatur, isolering och misär. Särskilt Hugo Chávez Venezuela är ett rött skynke och tidningar som Göteborgs-Posten och Sydsvenska Dagbladet stöttade rent av kuppförsöket mot Chávez 2002.
Men den svenska vänstern vallfärdar åter till kontinenten på jakt efter en ny socialism efter Sovjetunionens fall.
Frilansjournalisten Kalle Holmqvist finner den i Venezuela. I Den nya världen, mer debattinlägg än reportage, skummar han snabbt över de mer försiktiga vänsterprojekten i Brasilien och Chile. Lula och Bachelet är mest mesiga socialdemokrater, om ens det, som inte vågar ta språnget mot socialismen, förstår man. Det är i Bolivia, och framförallt i Venezuela, den röda stjärnan lyser starkast.
Det är sant att den bolivarianska revolutionen, som projektet kallas, är det enda verkligt långtgående försöket att bryta med ett världssystem som i femhundra år hållit Latinamerikas fattiga nere. Men det finns andra berättelser. Till exempel visar Manuel Castells – som ju inte direkt är någon högertyp – att Chiles mittenpolitik varit extremt framgångsrik i att sprida välfärd sedan Pinochets fall. Det finns, uppenbarligen, flera vägar till social utjämning.

Som trampolin använder Holmqvist halvsanningar ur den svenska debatten, och ibland får man nästan för sig att den verkliga fienden sitter på Dagens Nyheter. Men det är ju ömsesidigt. Ingen ska inbilla mig att de borgerliga ledarsidorna bryr sig så värst om vad som händer i Caracas kåkstäder. Det är hemmavänstern de vill komma åt.
Här får de äntligen svar på tal. I Venezuela pågår en djupgående demokratisering, hävdar Holmqvist. Näringslivets, jordägarnas och den gamla byråkratins makt bryts sönder av vad han beskriver som en dubbel process av centralisering och decentralisering. Chávez samlar makten över militären, oljan och elen i statens och i ökande utsträckning också sin egen hand. Det är detta hans kritiker brukar ta fasta på.
Men samtidigt byggs en ny, parallell statsapparat upp på lokal nivå, där ett myller av statsunderstödda kooperativ, lokala råd, banker och milisgrupper breder ut sig. Det är ett jättelikt egenmaktsprojekt.
Med oljepengarna i ryggen har Chávez gjort stora investeringar i utbildning, jobb och sjukvård. Olja byts mot kubanska läkare. En jordreform har sjösatts. Arbetslösheten sjunker nu snabbt. Den goda politiska viljan kan alltså knappast ifrågasättas. Ändå blir jag inte helt övertygad. Vad kommer det sig, till exempel, att Venzuela mellan 1998 och 2005 sjunkit från plats 65 till 74 på FN:s utvecklingsindex (HDI)?

Den nya världen är inte någon systematisk granskning, snarare en svensk chavists försvarstal, där Holmqvist ofta vinner poäng på att jämföra med tidigare makthavares övergrepp. De har ju konfiskerat tidningar, stängt TV-kanaler och massakrerat demonstranter.
Visst, i ljuset av Latinamerikas blodiga historia är Chávez ett lamm. Men är det verkligen inget problem att militären står utanför parlamentets kontroll? Hur självständiga är statsägda kooperativ och Cháveztrogna fack när det kommer till kritan?
Nog kräver en demokrati värd namnet sociala och politiska rörelser, fackföreningar och andra organisationer som inte är uppbundna på vare sig det statsbärande partiet eller staten.
Holmqvist köper också, med viss tvekan, de politiska allianser Chávez försöker bygga med regimerna i bland annat Iran, Kina och Vitryssland. Allt som kan bryta USA:s globala makt är bra. Men den sortens djävulspakter tror jag är en återvändsgränd för vänstern. Vår uppgift är väl att störta dem alla?

DEN NYA VÄRLDEN – Reportage från revolutionernas Latinamerika
Kalle Holmqvist
Murbruk förlag

Skribent: Petter Larsson