KRÖNIKA. Tre av de fem gånger EU:s regeringar låtit folk rösta om den nya EU-konstitutionen, nu omdöpt till Lissabonfördraget, har EU-eliterna fått stryk.
Inte nödvändigtvis för att man går i otakt med befolkningarna i sak, utan kanske också för att folk vill vara med och bestämma.
Så låt dem göra det då, föreslog den tyske filosofen Jürgen Habermas i en artikel i Süddeutsche Zeitung i förra veckan (16 juni). ”Medborgarna anar paternalismen. De ska ännu en gång godkänna något som de inte varit delaktiga i
Sprickan mellan å ena sidan beslutsmakten i Bryssel och Strasbourg och å andra sidan de demokratiska möjligheterna att delta i nationalstaterna har öppnats för mycket” skriver han.
Ett demokratiskt underskott, alltså, som gör att eliterna ofta får på nöten när de ändå tvingas leka demokrati.
Svaret på folkens olydighet måste därför vara mer demokrati. Habermas tänker sig en alleuropeisk omröstning om EU:s inriktning, där medborgarna i alla länder röstar samma dag om samma sak. Om exakt vad är oklart, men tanken verkar vara att köra över det irländska nejet med hjälpa av övriga europeiska väljare.
Det kan man förstås tänka sig. Men först, i så fall, ett nytt fördrag att rösta om. Man kan inte plötsligt ändra spelreglerna bara för att ett land sagt nej.
Det Habermas egentligen drömmer om är ett fördjupat EU som kan matcha sin ekonomiska styrka på med politisk enighet på världsscenen. Vägen dit stavas en union i flera farter, där vissa länder går före och andra är med på de delar de vill. Irländarna skulle då kunna få en massa undantag från det nya fördraget, om de vill. Det är detta en alleuropeisk omröstning skulle kunna leverera, hoppas han.
Det är inget konstigt, Sverige står ju till exempel redan utanför EMU. Men det är inte oproblematiskt. Idén om att alla har veto har antagligen bidragit till att unionen överhuvudtaget håller ihop.
Som den tyske socialdemokraten och vice ordförande i EU-kommissionen Günter Verheugen föreslår i en replik till Habermas (SZ 20 juni) finns dessutom ett bra alternativ: att göra europaparlamentet till ett riktig lagstiftande folkförsamling (”Parlament mit vollen Rechten”)
Javisst, svenskar skulle bli överkörda av tyskar och polacker och det vore ett stort steg mot en överstat. Men det vore en demokratisk överstat, där, i alla fall på sikt, svenskar, fransmän och polacker skulle förvandlas till feminister, konservativa eller socialister.
Det löser inte den akuta irländska frågan, men skulle vara ett bra svar på det demokratiska underskott som annars gång efter gång kommer att skapa nya uppror från de maktlösa medborgarna.
Skribent: Petter Larsson