NYHETER OCH REPORTAGE: En av de drivande krafterna bakom 2008 års European Social Forum i Malmö är den svenska fackföreningsrörelsen. Av ESF:s nordiska arrangörsförenings 86 svenska medlemsorganisationer är 37 fackliga. Alltså fler än var tredje. Det är förbund och avdelningar, LO-sektioner och distrikt, samt Landsorganisationen LO.

– ESF är oerhört värdefullt för facket, säger Susanne Simonsson, ombudsman på LO-distriktet i Skåne och en av dem som starkt har verkat för att facket ska engagera sig i det forumet.
– Vi kan inte vara en ö i Europa. Vi är en del av Europa, vi är en del av den europeiska arbetsmarknaden, säger Susanne, som precis kommit hem från en resa till Riga där hon har träffat lettiska fackföreningsaktivister. På vägen hem passade hon på att träffa LO i Storköpenhamn, för att planera gemensamma seminarier inför ESF.

– Facket som idé är levande i hela Europa. Men nu när folk rör sig över gränserna för att jobba, måste vi undvika konflikter som kan uppstå, som i fallet med Laval. Susanne syftar på det lettiska byggföretaget, för många en symbol för motstridiga intressen och konflikter mellan olika länders arbetarkollektiv, framtvingade av EU:s arbetsmarknadsregler.
– ESF innebär en plats där man kan mötas. Det handlar fortfarande främst om att förstå varandra. Vi har valt att attackera arbetsmarknadsfrågorna på olika sätt i olika länder, vi har valt olika lösningar. Vissa ser minimilön som den bästa lösningen, vi har valt kollektivavtalen.
Ett av de seminarier som LO-distriktet kommer att arrangera tillsammans med LO i Köpenhamn kommer att handla om just hur den nordiska arbetsmarknadsmodellen står sig i förhållande till den europeiska.
– Men även om många är nyfikna på den nordiska modellen och hur vi har lyckats, har vi också mycket att lära, menar Susanne.

Ett exempel på där hon tror att det svenska facket kan ha mycket att lära är de sydeuropeiska fackens förmåga att mobilisera många människor.
– Om vi kallar till en manifestation och det dyker upp tio-fjorton tusen, då blir vi jätteglada, säger Susanne. Det hände i december 2006, när vi hade en demonstration mot försämringarna i a-kassan. Men när man sett bilder från fackliga manifestationer i Rom, då har det varit miljoner demonstranter. Hur lyckas de? Hur kan de snabbt få ut information och samla så många människor?

Att facket är närvarande på de sociala forumen och vid den globala rättviserörelsens manifestationer är förvisso inget nytt. Redan vid demonstationerna i Seattle mot WTO, världshandelsorganisationen, 1999 var den amerikanska motsvarigheten till LO, AFL-CIO, en av de organisationer som mobiliserade flest människor. När det första World Social Forum (WSF) – det vill säga den globala förebilden till ESF – hölls i den brasilianska staden Porto Alegre 2001 var en av initiativtagarna den fackliga centralorganisationen CUT.

I Sverige har dock intresset från fackets sida att medverka vid de sociala forumen hittills varit relativt lågt. Jämfört med stora delegationer från sydeuropeiska och franska fack samt tyska förbund som IG Metall, har de svenska fackliga deltagarna vid ESF och WSF varit få. I viss mån har man medverkat på den lokala sociala forum som hållits i Lund, Stockholm och Umeå, men i Göteborg har man vänt de lokala forumen ryggen.

ESF tycks signalera en förändring i inställningen från de svenska facken.
– Man har gått från noll till hundra. Från att tidigare inte varit så intresserade finns det i dag ett väldigt stort intresse, säger Sara Andersson, en av dem som arbetar heltid med att organisera ESF. Hon tror att mycket beror på att det i dag är en borgerlig regering, och att facket därmed hamnar i en tydligare oppositionsroll, när de inte främst behöver stötta en socialdemokratisk regering.
– Det blir lättare för dem att se vitsen med ett arrangemang som ESF nu, menar Sara, och tillägger på att det ute i Europa finns en stark nyfikenhet på varför facken i Sverige kunnat vara så starka.

Forumets fackliga förankring märks även tydligt i de teman som dess deltagare samlas runt. Ett av nio övergripande tema handlar om behovet av att ”arbeta för social inkludering och sociala rättigheter”. Ett annat handlar om hur man ska ”bygga fackliga strategier för anständiga arbeten och värdighet för alla – mot utsatthet, otrygghet och exploatering.”.

På en politisk nivå delas alltså de fackliga kraven av den mängd olika organisationer och rörelser som deltar på ESF och är verksamma inom den globala rättviserörelsen. Men innebär den politiska samsynen att det funkar att jobba tillsammans, rent organisatoriskt? Den typ av rörelser som i övrigt finns i detta sammanhang är ju ofta mer ungdomsbaserad, samtidigt som man ofta har ställt sig skeptisk till fackets traditionella sätt att arbeta, genom förhandlingar snarare än protester, genom formellt medlemskap, delegation och beslutshierarkier snarare än genom direkt gräsrotsengagemang, öppna nätverk och konsensusbeslut.

Detta ser dock inte Sara som ett problem.
– Det är klart att det märks att vi kommer från olika bakgrunder. Men samtidigt har det gemensamma arbetet skapat en större förståelse för att olika organisationer har olika sätt att arbeta. Det handlar inte bara om facket, utan även om en rad andra organisationer.

Inte heller Susanne Simonsson förskräcks av olikheterna.
– Vi har en hel att lära av andra rörelser och deras sätt att arbeta. Man kan först tro att det är helt oorganiserat, men det är det inte. Att fatta beslut i konsensus, det är vi inte vana vid. Här kanske vi har lite olika syn på vad föreningsdemokrati är, men det är ju något som är intressant att mötas för att diskutera.
– Dessutom är det viktigt för facket att finnas där ungdomar finns, betonar Susanne vidare. Det är dumt att tro att man bara kan komma i kontakt med ungdomar om vi syns på YouTube. Det är ingen större skillnad mellan 1968 och i dag, när det gäller vad som attraherar ungdomar. I ESF-arbetet jobbar man med klassiskt ideellt folkrörelsearbete.

FAKTA/ESF

Den 17-21 september i år hålls det femte European Social Forum (ESF) i Malmö. Minst 10 000 folkrörelseengagerade européer kommer att mötas för samtal om framtidens utmaningar, seminarier, kulturaktiviteter och manifestationer. En mängd olika organisationer som varit centrala inom den globala rättviserörelsen, och stått bakom det senaste årtiondets kritik mot den ekonomiska globaliseringens orättvisor, möts på den svenska arbetarrörelsens ursprungsort.
Vill du veta mer om forumet, och kanske till och med hjälpa till med förberedelserna, se ESF:s hemsida http://www.esf2008.org.

Skribent: Magnus Wennerhag