Arbete åt alla! Frihet och rättvisa!

OPINION. Sedan de borgerliga tog över makten har jobbutvecklingen varit extremt kraftfull och statsfinanserna fullständigt lysande. Det beror i allt väsentligt på det arv den borgerliga regeringen tog över efter den socialdemokratiska. Vad har då högerregeringen ägnat sin tid vid makten åt?

Konjunkturen viker och arbetslösheten ökar. De feta åren är över. Vad händer om det nu väntar sju magra?
Sysselsättningsutvecklingen har varit stark sedan slutet av 2005. Ändå förlorade socialdemokraterna valet på jobbfråganhösten 2006. Därför att man bara tycktes se uppgången och verkade alltför obekymrad om de problem som fanns. De många långtidsarbetslösa och alla ungdomar som inte fick några jobb eller som fick otrygga jobb, med tidsbegränsade anställningar, och därför inte kunde planera för ett liv som andra.

Socialdemokratin hade fått en hemläxa att göra som handlade om hur den fulla sysselsättningens politik skulle kunna återupprättas. Den håller man som bäst på med.
Men vad är det då som hänt sedan de borgerliga tog över makten? Jobbutvecklingen har varit extremt kraftfull och statsfinanserna fullständigt lysande. Det beror i allt väsentligt på det arv den borgerliga regeringen tog över efter den socialdemokratiska. Och på den kraftfulla tillväxten i världsekonomin. Men nu viker den alltså.

Vad har då högerregeringen ägnat sin tid vid makten åt?
Den inledde med att rikta några hårda slag mot fackföreningsrörelsen.
Det blev dyrare att vara med i facket och i a-kassan. Idag har 430 000 lämnat a-kassan. Hur många har valt att inte gå med?
LO har tappat drygt 200 000 medlemmar.
I spåren av ett svagare fack riskerar lönerna att tryckas ner för i första hand redan underbetalda grupper.

Utbildningsvägar har stängts och utbildningssystemet görs om för att premiera eliten. Resurserna till komvux har skurits ner. Alternativa vägar in i högskolan blockeras. Ungdomar som väljer fel som tonåringar får stå sitt kast.

Arbetsmarknadspolitiken rustas ner. Och när nu uppgång blir till nedgång, står fortfarande väldigt många långt från arbetsmarknaden och långtidsarbetslösheten bland ungdomar har vuxit trots de goda tiderna. De otrygga anställningarna är ännu fler än förut.

Sjukskrivna och förtidspensionärer har pressats allt hårdare. Det kallas arbetslinjen att du också när du är sjuk skall tvingas ställa din resterande arbetsförmåga till marknadens förfogande. Det stora problemet är att jobben för dem med restarbetsförmåga är för få liksom de arbetsgivare som vill anställa dem.
Ett annat problem är att också de som överhuvudtaget inte kan jobba på grund av sin sjukdom drabbas av den piska som skall driva ut alltfler på en arbetsmarknad som nu, till råga på allt, ser ut att krympa.

Samtidigt göder regeringen de redan rika och välbeställda med skattelättnader.
I förlängningen av den här utvecklingen växer köerna till socialkontoren, bland annat därför att en halv miljon fler, många ungdomar, valt bort a-kassan. Den obligatoriska a-kassa som man vill införa kommer inte att börja gälla förrän 2010. De kommunala ekonomierna riskerar att kollapsa innan dess.

Protesterna mot denna borgerliga a-kassa är för övrigt högljudda. Den kommer att kosta 5 000 kr för varje löntagare. Trots att det inte är säkert att han eller hon kommer att vara berättigad till ersättning.
Högerns a–kassereformer genomförs inte för att ge skydd mot arbetslöshet utan för att krossa facket och sänka lönerna.

Så ser Sveriges ”nya arbetarepolitik” ut i verkligheten.
Den måste förpassas dit den hör hemma, till det förgångna.

Demonstrera för arbete åt alla! Demonstrera för frihet och rättvisa första maj!

Skribent: