Supertrist

Tycker man att det är oemotståndligt roligt när folk knuffas i hundskit, gamla tanter fiser i sömnen och lämpligt formade bomber fastnar i unga mäns skrev, finns alla möjligheter att stå ut med Spindelmannenparodin Superhero Movie.
Annars inte.

Denna supertrista parasitfilm skuggar den första Spindelmannenfilmens historia så tätt, snor scen för scen, att den är helt meningslös att se om man inte sett förlagan. Men regissören Craig Mazin, som tidigare varit inblandad i Scary Movie-filmerna, kastar man också in några för historien ovidkommande referenser till Fantastiska Fyran och X-men. Kanske mest för att motivera titeln.

Ambitionen är att ta ner det högtravande på jorden – eller snarare under bältet.
Det försöker Mazin göra på två sätt. Dels öser han in måttligt innovativa sex-, prutt- och kisskämt i blasérande mängd.
Dels driver han med förlagan genom att överdriva den. Tydligast avtäcks kampen om kvinnan, eller snarare jakten på sex, som motivet bakom hjältedåden. Mest brutalt klarsynt sker det i en scen där hjälten fortsätter misshandla banditer långt efter att de är oskadliggjorda, som en uppvisning inför den presumtiva flickvännens beundrande blick.
Men i huvudsak fungerar det dåligt, kanske därför att originalet i sig självt redan är snudd på parodiskt i sina delar, vilket gör överdrifterna lite poänglösa.
Det mest försonande är därför filmens längd, bara en dryg
timme.

Superhero Movie
Regi: Craig Mazin
I rollistan: Drake Bell, Sara Paxton, Leslie Nielsen

Artikeln tidigare publicerad i Helsingborgs Dagblad

Skribent: Petter Larsson