OPINION. Igår torsdag krossade EG-domstolen ännu en bit av det anständiga Europa.
Logiken är densamma som i Lavalfallet. Den så kallade Rüffert-domen understryker att principen om att den fria rörligheten väger tyngre än möjligheten att stoppa lönedumping. Och att detta inte bara gäller i länder utan minimilöner.
Den tyska delstaten Niedersachsen krävde att ett polskt byggföretag skulle följa de kollektivavtal som gäller i delstaten.
Det är förbjudet, säger nu EG-domstolen.

I den tyska byggbranschen har man lagstadgade minimilöner (allmängiltigförklarade kollektivavtal). Dem måste utländska företag hålla sig till. Däremot har upphandlaren inte rätt att kräva att det polska företaget ska anpassa sig efter de högre löner som gäller enligt ett lokalt eller regionalt avtal.
Därmed blir det omöjligt för fackföreningar och upphandlare i länder med minimilöner att kräva högre löner av utländska företag än dem lagen föreskriver. Risken finns därför att minimilönerna i ett slag förvandlas till maximilöner. Det som var tänkt som ett golv blir i praktiken ett tak. Lönedumpningen är ett faktum

Svenskt Näringsliv applåderar förstås – utan en tanke, uppenbarligen, på att inhemska företag, bundna av bättre kollektivavtal, nu kommer att konkurreras ut.
Och drömmen om det sociala Europa känns plötsligt oändligt avlägsen.

Skribent: Petter Larsson