Maud Olofsson har torgfört Annika Qarlssons, centerpartistisk riksdagsledamot tillika ordförande för centerkvinnorna, idé om att behovspröva barnbidraget. Qarlsson pratar om en inkomstgräns för barnbidragsrätt på 20 000 kr i månaden.
Diskussionen om bidraget är därmed i full gång på insändarsidor, i debattartiklar och blogginlägg. Med jämna mellanrum blossar denna debatt upp.

Det blir därför mycket intressant att läsa vad riksdagsledamoten Sten Wahlund, bondeförbundet, sa i ett anförande i riksdagen 1947:
”Överhuvudtaget vill jag inte, att det skall ske någon behovsprövning, när det gäller dessa barnbidrag. Jag menar att barnbidragen helt naturligt inte får ha någon fattigvårdsprägel eller understödsprägel vare sig till utformning eller motivering. Jag vill inte att barnbidraget skall betraktas som något slags nådegåva från samhället, utan det skall vara en ärligen förtjänt ersättning till Sveriges mödrar för att de genom att föda och fostra barn säkerställa släktets framtid eller – om jag får uttrycka mig mera vardagligt – säkerställa vårt framtida behov av arbetskraft. Därför anser jag det rimligast, att dessa bidrag utgå med lika belopp för alla barn.”

Utan att gå in på hur en inkomstprövning kan ske och till vilken kostnad för staten och de följder som blir för den enskilde mottagaren, vill jag ta upp det grundläggande och viktigaste argumentet för att bidraget skall vara allmänt. Det gällde vid införandet och det är lika aktuellt i dag.

Vi vet att det kostar en dryg miljon för föräldrar att få ett barn och försörja det till och med gymnasiet. Barnbidrag och studiebidrag ger tillsammans i storleksordningen 220 000 kr. Det handlar sålunda om att utjämna standarden mellan en barnfamilj och en familj utan barn, där familjerna har exakt samma inkomster – inte om att utjämna skillnader mellan olika inkomstgrupper. För det sist nämnda ändamålet har vi bostadsbidrag.
En uppmaning till regeringen blir därför att lägga energin på bostadsbidraget i stället. Det är ett inkomstprövat bidrag som både borde förbättras och förenklas.

Skribent: Eva Hillen Ahlström