KRÖNIKA. Har inte en papperslös händer, organ, lemmar, kropp, sinnen, känslor och passioner? Drabbas han inte av samma sjukdomar, botas han inte av samma läkemedel, värms han inte av samma sommar, och fryser han inte i samma vinterköld som en medborgare? Om ni sticker oss, blöder vi inte?
Så hade en modern Shakespeare kunnat låta sin Shylock formulera anklagelsen mot samhället idag.
Statens svar hade blivit nej. Det liberala credot om likabehandling gäller inte ens en så grundläggande sak som sjukvård.
Och värre ska det bli.

Enligt avtal mellan staten och landstingen har vuxna asylsökande idag rätt till vård som brådskar och en del annat, till exempel abort, men allt utöver detta minimum får de betala själva.
De papperslösa – folk som olovligen vistas i landet – måste betala all vård själva, även akutvård. Det innebär ofta att de inte får den vård de borde ha. En förlossning, till exempel, kan gå på 20 000 kronor. Dessutom har det förekommit att sjukvårdspersonal skvallrat för polisen.

Nu ska ojämlikheten skärpas ytterligare. Den moderate migrationsminister Tobias Billström har dammat av en gammal socialdemokratisk idé och föreslår att diskrimineringen av asylsökande lagfästs och att landstingen förbjuds att ge vård åt papperslösa. Förslaget ska förvandlas till en skarp proposition den 18 mars och sedan klubbas i riksdagen i maj.

Går det igenom är det ett flagrant brott mot de mänskliga rättigheterna, vilket FN:s rapportör om rätten till hälsa, Paul Hunt, påpekade så sent som i februari.
Staternas ansvar i enlighet med konventionen om de sociala rättigheterna är ju att ”skapa förutsättningar som tillförsäkrar alla läkarvård och sjukhusvård i händelse av sjukdom.”

Motivet för att inte ge papperslösa sjukvård är inte att spara pengar, i alla fall inte särskilt mycket.
Kanske handlar det 10 000 människor, kanske det dubbla. Många är flyktingar som fått avslag på sin asylansökan och som gömmer sig för att inte skickas tillbaka. Priset för deras sjukvård vore försumbart i relation till sjukvårdens totala kostnader.
Men tanken är att de ska straffas. Åtminstone enligt Tobias Billström själv, som i en intervju i tidningen Dagen (7 februari) försvarar förslaget med att han ”tycker det är viktigt att uppmuntra människor att följa lagar och regler” och att ”Det är faktiskt olagligt att undvika myndigheterna och att jobba svart.”
Ett slags moralisk uppfostran, alltså, med de papperslösas liv och hälsa som insats.
Med samma logik skulle vi kunna vägra landets alla infödda svartjobbare sjukvård också.

Offensiven mot de papperslösa kan inte frikopplas från den övergripande invandringsregim som nu tar form och som syftar till att byta ut ”tärande” asylsökare mot nya grupper av ”närande” arbetsbin.
Samtidigt som regeringen – vilket är bra – öppnar för arbetskraftsinvandring där omvärlden ska dammsugas på ingenjörer, IT-folk, sjuksköterskor och andra produktiva yrkesmänniskor, försöker statsmakten med alla upptänkliga medel mota bort de fattiga.
I början av februari tillsattes en utredning med uppdrag att lägga förslag på hur man ska hindra nära anhöriga – barn och partners – att förena sig med människor i Sverige.
Migrationsmyndigheternas trick att trolla bort krigen i Irak eller Afghanistan innebär redan att andelen flyktingar från Irak som beviljas asyl halverats.
Och häromdan meddelades att polisen nu också återupptar tvångsavvisningarna till Irak – som av en händelse precis samtidigt som dödstalen i landet åter börjat stiga rejält.
Först förklarar vi alltså att de inte har skäl att fly. När de sedan gömmer sig för att komma undan bomberna i Bagdad, straffar vi dem med att inte ge dem sjukvård.
Sverige ska, uppenbarligen, förvandlas till ett så oattraktivt land som möjligt för ”fel” sorts invandrare.

Ännu finns tid för regeringen att besinna sig. Just nu pågår ett förhandlingsspel mellan moderaterna och övriga allianspartier. Kristdemokraternas ordförande, socialminister Göran Hägglund, har deklarerat att han helst skulle vilja ge gömda rätt till vård. Och i slutet av februari meddelande folkpartiet plötsligt att man också vänder sig mot den nya lagen (Göteborgs-Posten 22 februari).
De närmaste dagarna måste de komma överens om tidsplanen ska följas.
Vill Tobias Billström bli ihågkommen för något som liknar liberal humanism, så tänker han om.
Vill kristdemokrater och folkpartister vara något annat än en moderat dörrmatta, så tvingar de honom.

Det är möjligt att man når en kompromiss, som i alla fall inte försämrar de papperslösas situation. Andreas Ollinen, som är politiskt sakkunnig hos Tobias Billström, har antytt det (Göteborgs-Posten 13 februari).
Men det räcker inte.
Att papperslösa och asylsökande förvägras samma rätt till sjukvård som oss som råkat födas är en skam. Att lagfästa det vore att officiellt förneka att de blöder som vi.

En kortad variant av artikeln tidigare publicerad i Aftonbladet

Skribent: Petter Larsson