På väg bort från avgrundens rand?

OPINION. Efter två veckors manglande på klimatmötet på Bali blev det till sist en uppgörelse. Miljöminister Andreas Carlgren kallar den ”ett oerhört genombrott”. ”Från att ha vacklat nära gränsen till en avgrund vände vi Balimötet till en väldig framgång”, summerar han euforisk.
Ordföranden för Svenska Naturskyddsföreningen, Svante Axelsson, ser inte lika ljust på uppgörelsen. ”Den kallas för en färdplan men det är den inte. USA har i hög grad tagit hem det här spelet.”
Svante Axelsson menar dock att det som skett ”är ett steg i rätt riktning, eftersom det relativt urvattnade slutdokumentet ändå ger förutsättningar för att skapa ett tydligt och skarpt klimatavtal i Köpenhamn”.

Kanske det! Ja, det måste ju vara så.
Men det kan inte uteslutas att det hade varit bättre med ett sammanbrott på Bali.
Internationella förhandlingar brukar förvisso bedrivas enligt cykelteorin, som säger att processen hela tiden måste röra sig framåt så att inte ekipaget välter.
Men det här är inte vilken process som helst. Tiden är knapp. Och det kan paradoxalt nog vara så att det hade gynnat saken bättre om EU och andra progressiva krafter hade drivit sin linje hårdare med risk för att klimatmötet på Bali blivit ett riktigt fiasko. Just därför att det är så bråttom. Ett sammanbrott hade möjligen bidragit till att på allvar väcka och mobilisera världsopinionen.

I rapport efter rapport slås det nu fast att klimathotet är mer överhängande än vi befarat.
Isen, bland annat den vid polerna, smälter snabbare än vi tidigare trott, bland annat enligt forskare vid amerikanska marinen.
I en rapport publicerad i den amerikanska vetenskapsakademins tidskrift PNAS för någon månad sedan visar man att koldioxidhalten i atmosfären stiger snabbare idag än under 90-talet. Förklaringen är den kraftiga ekonomiska tillväxten och att utsläppen från fossila bränslen som olja och kol ökar. Men inte nog med det. Naturens förmåga att ta upp koldioxid har också försämrats.

Men okej, låt oss utgå ifrån att Bali var en framgång.
Men enorm var den inte och dessvärre vacklar vi ännu vid randen av avgrunden.

Bo Bernhardsson

Skribent: Bo Bernhardsson