OPINION. Sverige struntar blankt i FN:s rekommendationer – de är ju inte svensk lag – och tvångsavvisar med berått mod människor till omfattande terrorism och oroligheter.
Det är innebörden av torsdagens vägledande beslut från Migrationsverket.
Bakgrunden är att Migrationsverket i maj plötsligt fick för sig att situationen i Afghanistans huvudstad Kabul blivit så säker, att det var Ok att tvångsåtersända folk dit. Åtminstone om de kommer från just Kabul.
De källor man då hänvisade till pekade snarare på motsatsen, men dem tolkade Migrationsverket, tja, optimistiskt.

I torsdags tog man ett steg till och Sverige tvångsavvisar nu också personer från andra delar av landet till Kabul. De ska välja ett ”interflyktalternativ” som det heter, trängas i Kabul med tiotusentals andra.
Fallet gäller en man från Kandahar. Där råder väpnad konflikt, erkänner Migrationsverket, men till Kabul kan han återsändas. Att han saknar anknytning till staden, har sin familj i Kandahar och att de inte har någon säker möjlighet att förenas med honom, ja det är inte riktigt vårt problem.
”Det går att leva ett liv i Kabul” kommenterade verkets generaldirektör Dan Eliasson i fredags.

Hundratals afghanska flyktingar tvingas nu gå under jorden i Sverige – om de inte redan gjort det. De har inte mycket till val. Kabul är utsatt ”för omfattande terrorism och oroligheter”, ”situationen när det gäller försörjning och tillgången på bostäder är… besvärlig” och FN:s flyktingorgan UNHCR ”avråder… från internflykt med hänsyn till dels det instabila läget beträffande säkerhet och mänskliga rättigheter, dels bristande försörjningsmöjligheter.”
Det är inte jag som påstår detta. Det är Migrationsverket självt i torsdagens beslut.
Men lite terrorism får man leva med.
Eller dö med.

ARTIKELN TIDIGARE PUBLICERAD I HELSINGBORGS DAGBLAD

Skribent: Petter Larsson