De dör av vårt överflöd

OPINION. Mellan 2000 och 10 000 människor beräknas nu ha dött i cyklonen Sidr i Bangladesh. 300 000 hus har förstörts.
Samtidigt lägger FN:s klimatpanel fram ännu en skoningslös rapport om den globala uppvärmningen. Man konstaterar där att vi nu har åtta år på oss innan de globala utsläppen måste börja minska om vi ska ha en chans att hålla temperaturökningen på någorlunda hanterbara två grader.
Nu ska man komma ihåg att klimatpanelens uppskattningar på intet sätt är de mest radikala. Eftersom de är en sammanvägning där hundratals forskare ska säga sitt, finns risken att de snarare blir alltför försiktiga.

Visst, man kan aldrig med säkerhet säga att just den här stormen, översvämningen, torkan, issmältningen, och så vidare beror på den globala uppvärmningen.
Men statistiskt verkar sambanden klara.
FN:s klimatpanel fastslår att det är ”sannolikt” – ett ganska kraftigt ord från vetenskapsmän – att cyklonernas intensitet ökar med den globala uppvärmningen.
Det innebär att de som nu dör i Bangladesh gör det för att vi ska kunna köra stadsjeepar, köpa grejer vi inte behöver, ta flyget istället för tåget, och driva kolkraftverk i Tyskland.
De fattiga dör som en konsekvens av de rikas överflöd.

Själva har de bidragit mycket litet till katastrofen.
Bangladesh släpper ut ungefär 0,25 ton koldioxid per invånare och år.
Sverige, som på intet sätt är värst, släpper ut ungefär 6 ton – 24 gånger mer.
Och också här hemma är de rika smutsigast.
När SCB beräknar utsläpp per inkomstdecil i Sverige (år 2000) är kurvan tämligen jämnt stigande: ju mer pengar man har, desto mer skitar man ner, med fler resor, mer konsumtion, större bilar och så vidare. De tio procenten med högst inkomst släpper ut fem gånger så mycket koldioxid som de tio procenten fattigaste.
Klimatfrågan är därför också en rättvisefråga. Den politiska kampen mellan höger och väster handlar inte främst om att något måste göras. Utan om vem som ska betala.

Skribent: Petter Larsson