KRÖNIKA. Min mamma är 94 år, snart 95. Hon bor i en vanlig hyresrätt, bilvägen 80 mil från mig, 100 mil med tåg. Hon handlar, lagar mat, bakar bröd, tvättar och städar. Hon klarar sig själv utan biståndsinsatser från kommunen. Hon är klar i huvudet och pigg för sin ålder. Ja, hon deltar också i den politiska debatten med artiklar. Jag har precis återvänt hem efter nästan två veckor hos henne. Min man och jag åker till henne tre gånger per år och hon kommer till oss med tåg varje jul.

Varför skriver jag nu detta? Jo, under tiden vi var hos henne avslöjades en mängd svartjobb som diverse statssekreterare och paret Cederschiöld inhandlat och det finns faktiskt ett par saker som mamma inte klarar själv. Det är att tvätta fönstren, ta ut mattorna och piska dem. Tidigare gjorde vi detta när vi besökte henne, men hon har under senare år valt att köpa dessa tjänster från en städfirma. Hon vill hellre att vi finns för henne på annat sätt när vi kommer. Alltså, höst och vår kommer detta städföretag till henne och fixar fönstren och mattorna på ett föredömligt effektivt sätt under cirka två timmar per gång. De gör ett kanonjobb. Mamma är mycket nöjd. Hon betalar med glädje den tusenlapp det kostar mot kvittot hon får. Hon har varit mycket noga med sitt val av firma och säkerställt sig om att arbetet är vitt och att ingen utnyttjas.

Okay, min mamma, med låg pension och dyr hyra, betalar sin städning vitt – självklart skall hon göra så – men hur i helvete tänker dessa höginkomsttagare som åker snålskjuts på henne och på alla andra låginkomsttagare som gör rätt för sig? Det handlar om precis detta, att låta andra betala. Den skatt som borde komma in, skulle faktiskt kunna höja pensionerna, förbättra vården, barnomsorgen eller sänka den ”straffskatt” pensionärerna har fått efter alliansens maktövertagande. Listan kan göras lång, behoven är många.

Min mamma har rent samvete men hur ser den politiska maktelitens ut?
De pudlar som sprutar nu, sker ju faktiskt inte utifrån dåligt samvete utan enbart på grund av granskande journalisters avslöjanden. Det är detta som gör mig så upprörd och förbannad att jag känner mig ”tvingad” att ta till tangentbordet och bli både privat och personlig.

Skribent: Eva Hillen Ahlström