De senaste veckorna har jag flera gånger hindrat mig själv när jag har övervägt att gå till mitt närmaste videouthyrningsställe. Det ingår nämligen i kedjan Videomix Syd, som just nu är i konflikt med Handelsanställdas förbund. Den vardagliga frågan om att gå och hyra en film förvandlas alltså till en fråga om att stödja antifacklig verksamhet.

Handels kräver att Videomix skriver under det kollektivavtal som gäller för branschen. Videomix vägrar och hävdar, föga oväntat, att deras anställda har ”bättre” villkor än villkoren i kollektivavtalet. Konstigt att de inte vill skriva under i så fall, kan man tycka. Det är ju inte direkt förbjudet att vara en bättre arbetsgivare än vad kollektivavtalet kräver. Och mycket riktigt visar det sig bland annat att företaget inte betalar ut ob-ersättning till sina anställda när de jobbar på kvällar och helger.

Dessutom hade det inte funnits någon rimlig anledning att undanta Videomix anställda från den reglering som kollektivavtalet innehåller, även om de hade haft helt fantastiska villkor. Tvärtemot en vanligt förekommande myt är ju nämligen den svenska arbetsrättsliga lagstiftningen ganska sparsmakad. Den lagstiftning som finns består för övrigt inte heller bara av ”skyddsregler”, utan kännetecknas minst lika mycket av att den ger arbetsgivare enorma befogenheter. Bland de regler som finns för att kompensera för det ingår den grundlagsskyddade rätten till fackliga stridsåtgärder – till exempel för att kräva kollektivavtal. Och det är inte så konstigt med tanke på att stora områden, till exempel lönefrågor, är nästan helt oreglerade i Sverige. Utom i kollektivavtal. Om kollektivavtal saknas på en arbetsplats befinner man sig mer eller mindre i rättslöshet som anställd.

Videomix tycks hittills inte visa någon vilja att låta sina anställda slippa det, trots strejk och blockad från Handels och varsel om sympatiåtgärder från Transportarbetarförbundet. Istället har man börjat betala ”närvarobonus” till de strejkbrytare som jobbar trots blockaden. På sin hemsida går arbetsgivaren till attack mot de strejkande som uttalat sig i media, gör sig lustig över deras uppgifter om sin dåliga ekonomi och redovisar deras löner och arbetstidsmått. Enligt Handels har en av de strejkande, som hade modet att delta i en pressträff, blivit hotad med åtal av arbetsgivaren.

Till skillnad från den så kallade Wild ’n Fresh-konflikten, har denna konflikt inte blåsts upp till en enorm mediahändelse. Vilket på sätt och vis är synd, för den skulle kunna illustrera maktförhållandena i tjänstesektorn och ungas villkor på arbetsmarknaden på ett helt annat sätt än det som har blivit gängse. Men utanför de butiker där Handels medlemmar är uttagna i strejk står strejkvakter nu och informerar Videomix potentiella kunder om konflikten. Många vänder. Det minsta man kan göra är att stödja Handels genom att inte gynna ett företag som kränker sina anställdas rättigheter.

Skribent: