Stockholm har fått en ny mötesplats. Det är budskapet när jag promenerar runt på Studentskrapans pressvisning i förra veckan. Ni vet, gamla skatteskrapan på söder i Stockholm som Annika Billström bestämde sig för att göra om till studentbostäder. Nu står den färdig. 600 fräscha men ganska kostsamma lägenheter på ett studielån, samt en galleria i gatuplan. ”Folk från hela söderort kan komma hit och mötas” säger nämligen galleriachefen gång på gång.
En mötesplats. För mig är det ett torg, en park, en plats för kulturevenemang. Inte en galleria. Där möts vi på vissa villkor och allt handlar egentligen om vem som har mest i plånboken.

Tänk om de hade byggt ett kulturhus till istället. Eller ett bibliotek, en utställningslokal eller en ungdomsgård. Det mest tillgängliga nu blir Friskis och Svettis, fast det kostar förstås också pengar. Annars måste man ha en relativt tjock plånbok för att få vara med och mötas – om man inte vill fönstershoppa i alla evighet förstås. Men det är så det ser ut i storstäderna idag. De inglasade köpcentren blir fler och fler. Vad blir kvar av det offentliga rummet? Vilka platser finns kvar där man kan vara utan att det kostar?

På pressvisningen berättar en av journalisterna att hennes dotter går på gymnasiet som ligger vägg i vägg med den nya studentskrapan. Hon undrar om gymnasieeleverna kommer att få tillåtelse att vara i gallerian. De är nämligen portade från Ringens köpcentrum ett par kvarter bort. De har inte råd att köpa någon kaffe latte för 33 kronor för att få hänga på ett fik och drar väl mest runt och är i vägen för shoppande medborgare.
Galleriachefen ler lite stelt och säger att det är klart att eleverna är välkomna. Undrar hur länge det kommer att gälla.

Skribent: Hanna Finmo