Företagshälsovård istället för fack?

Utbrända behöver ofta byta arbetssituation, inte bli sjukskrivna. Det är kontentan av det budskap som socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson ger i en intervju i lördagens Dagens Nyheter. När Husmark Pehrsson själv hade ”en släng av utbrändhet” var hon hemma i tre dagar, sedan lade hon om sitt arbete, berättar hon.

Helt rimligt förstås. Frågan är bara hur det där bytet av arbetsuppgifter ska kunna förverkligas för alla dem, främst kvinnor, som sliter i jobb där de saknar inflytande och är högst utbytbara. Men framför allt är Husmark Pehrssons uttalande ett exempel på cynism. Det hon säger är: om du inte står ut med din arbetssituation, får du vänta tills du blir utbränd. Det är ett exempel på en logik som antagligen förklarar en hel del av det stora antalet sjukskrivningar på arbetsrelaterade grunder. Strukturella problem i arbetslivet hanteras inte som politik utan som personliga problem – hälsoproblem, dessutom.

Inte för att utbrändhet, eller utmattningsdepression, inte skulle existera som medicinskt fenomen. Det gör det självklart, och numera har man en rätt bra bild av vad som utmärker tillståndet rent biologiskt. Men frågan är varför så många hamnar där. Vad är det som gör att man inte använder Husmark Pehrssons strategi och kräver förändrade arbetsvillkor innan man blir sjuk? Det beror naturligtvis på hur arbetslivet ser ut. Många har jobb som är för tunga och stressiga, samtidigt som de kräver att man använder sina sociala och känslomässiga resurser – till exempel serviceyrken och jobb inom vård och omsorg. Själva den situationen kan göra att jobbiga situationer lättare upplevs som individuella misslyckanden. Men det är inte den enda orsaken till att folk kämpar på tills de bryter ihop, istället för att gå samman och kräva förändringar. Lägg till det alltför svaga fackliga organisationer. Och, inte minst: det politiska klimatet, där den enda arbetsmarknadspolitiska frågan är hur jobben ska bli fler. Inte jobbens innehåll eller villkor.

Socialförsäkringsministerns uttalanden kommer efter att Socialstyrelsen dragit tillbaka de mest rigida riktlinjerna om att utbrända inte skulle få sjukskrivas. Hur riktlinjerna faktiskt kommer att se ut är inte klart, men regeringen är engagerad i sjukskrivningsfrågan. Till exempel vill man att företagshälsovården på olika arbetsplatser ska ta större ansvar för problem med utbrändhet. Säkert delvis i besparingssyfte, som en del av regeringens omvända omfördelningspolitik Men socialförsäkringsministern säger också att regeringen vill ge statliga medel till företagshälsovård, och att företagshälsovården ska kunna göra försäkringsmedicinska bedömningar(!). Arbetsgivarna ska alltså sköta problemen på arbetsplatsen, men inte genom arbetstagarinflytande, utan via företagshälsovården. Det är sjukt.

Skribent: Hanna Pettersson