KULTUR. Monika Schmidt driver soppkök i tyska Delmenhorst. Förr fick 500 personer ett mål mat om dan. Nu är köerna tre gånger så långa. Anledningen stavas, enligt Schmidt, Hartz IV – den ”reform” för arbetslösa som infördes i Tyskland 2005 och som i praktiken innebär att långtidsarbetslösa får leva på socialbidrag.
Hundratusenllas människor protesterade vecka efter vecka. Ett nytt vänstersocialitisk parti, WASG, bildades för att stoppa reformen. Men nu är Hartzprogrammen vardag. Demonstranterna har gått hem. Kvar är fattigdomen: de sju miljoner tyskar som lever på socialbidragets ca 3000 kr + hyra, varav en miljon arbetande fattiga, och deras familjer. De är lågutbildade – Tyskland har ett extremt socialt sorterande skolsystem – de är invandrare, och de kommer från forna DDR.

Det är denna fattigdom som ges ansikte i reportageboken Einfach Abgehängt, helt enkelt avhängd, där journalisten Jens König och författaren Nadja Klinger beskriver ett dussin människoöden.
Själva skriver författarna mycket om hopplösheten, hur människor ger upp om sin egen framtid, sänker tempot, låter sig hängas av. Men de flesta av dem de intervjuar gör snarare motsatsen. De jobbar dubbelt, söker arbete, skickar in dussintals jobbansökningar och jagas hela tiden av skulder, stigande hyror och statens krav på sysselsättning – vilken som helst, till vilket pris som helst – på ett sätt som för tankarna till den amerikanska journalisten Barbara Ehrenreichs wallraffande i USA:s låglönesektor. Berättelserna skiljer sig åt, förstås. Men en sak är tydlig: att vara fattig är att vara jagad.

Vi möter Angelika Fisher som efter murens fall blev arbetslös – kvinnorna var de första som fick gå – och som ägnat de senaste femton åren åt obetalt föreningsarbete. 30-åriga Daniela Lehmeier, som misslyckades på sitt yrkesprov och som i åratal jagat mellan korttidsjobb, skuldsatt över öronen och med en son att försörja. Och 20 årige Patrick, som missbrukade droger, hamnade i fängelse och som nu försiktigt återvinner självkänsla och framtidstro på en aftonskola.

Klinger och König vädjar, sentimentaliserar, drar fram statistik, pratar med upprörda välfärdsforskare och formulerar ett rasande angrepp mot en statsmakt som lastat över ansvaret för fattigdom och arbetslöshet på de fattiga själva, mot en socialdemokrati som prioriterar medelklassens skötsamma arbetare och mot en journalistkår som inte har en aning om hur folk har det.

Einfach Abgehängt är inte bara en berättelse om Tyskland, utan också om hur den europeiska välfärdsstaten omvandlas under trycket från hårdare internationell konkurrens, röststarka rika och en vänster som kapitulerat inför en doktrinär inflationsbekämpning – ”sunda statsfinanser”.
Mycket känns igen från de senaste decenniets svenska arbetsmarknadspolitik: trycket på de arbetslösa att bilda enskilda firmor – och på så vis jobba under avtal – och AMS-åtgärder som allt mer har kommit att handla om disciplinering och tvång, snarare än om meningsfull fortbildning och stöd – en politik som nu accelererat med högerregeringens avtrappning av a-kassan, utförsäkring och så kallade ungdomsgaranti.
Enligt regeringens egna beräkningar kan sådana åtgärder – tillsammans med en urstark konjunktur – minska antalet arbetslösa, förtidspensionerade och sjukskrivna från omkring en miljon till kanske 890 000 till 2010.
Då har man, som riksdagsledamoten Josefin Brink (v) påpekat, fortfarande 890 000 personer kvar. Köerna till soppköken kommer att växa.

Einfach Abgehängt
Ein wahrer Bericht über die neue Armut in Deutschland
Nadja Klinger och Jens König
Rowohlt förlag, Berlin, 2006.

ARTIKELN TIDIGARE PUBLICERAD I LO-tidningen

Skribent: Petter Larsson