En riktigt dålig idé

KRÖNIKA. Svenska studenter pluggar för länge och tar för lång tid på sig att ta ut sin examen. Eller så tar de inte ut sin examen alls. Det vill utbildningsminister Leijonborg råda bot på genom att ge en så kallad examenspremie till de studenter som tar ut sin examen efter utsatt tid, antingen som direkt ekonomiskt stöd eller som avskrivna studielån.
Det är en riktigt dålig idé.

För det första så kommer det i mycket hög utsträckning att gynna redan starka grupper. Ett starkt skäl till att många inte hinner ta examen på utsatt tid idag är att studiemedlen inte räcker till att leva på, och då måste studenterna arbeta samtidigt och hinner inte riktigt med att ta alla poäng. I kombination med att regeringen vill avskaffa fribeloppet i studiemedlessystemet blir konsekvensen att de flesta studenter måste arbeta vid sidan om och ta längre tid på sig att läsa och/eller får sämre förutsättningar att bidra till en hög kvalitet i utbildningen, medan några studenter kan leva på föräldrar eller sparade pengar och klara av utbildningen i tid och därmed inkassa premien. Rättvist?

För det andra är det osäkert i vilken mån det kommer att förändra beteendet och därmed vara välinvesterade pengar. Risken finns att de som redan i hög grad tar ut examen – de vars yrken förutsätter en examen eller de som kommer från sammanhang där en akademisk examen uppfattas som ett självändamål – kommer att fortsätta göra det, premie eller inte. Och att de som erbjuds jobb i slutet på studierna ändå fortsätter att ta jobbet hellre än att leva på ett underdimensionerat studielån. Och alla de som inte kan påverka sin studietakt fortfarande blir utan premie. Då skulle examenspremien bli en parallell till den sänkta arbetsgivaravgiften för ungdomar – en stor vinst för de företag som redan har ”rätt beteende” men utan att den egentliga önskade beteendeförändringen kommer till stånd i någon högre utsträckning.

För det tredje riskerar en examenspremie att underminera rekryteringen av studentrepresentanter, samt förtroendevalda och funktionärer till kårer och studentföreningar. Om ett års uppehåll i studierna – eller många sena nätter med missade tentor som följd – inte bara innebär en stor insats av studenterna i nuläget utan dessutom en direkt ekonomisk förlust i form av utebliven examenspremie kommer beslutet att satsa på studentlivet bli svårt. På sikt riskerar det att underminera inte bara studentinflytandet och studentrörelsens politiska påverkan utan även föreningar och nationer – arbetsmarknadsdagar, nollningar, kulturföreningar och annat. Dessa är inte bara en viktig del av studentlivet som sådant utan innebär dessutom en möjlighet för studenter – inte minst de utan tillgång till starka nätverk – att få erfarenheter och kontakter som kan vara viktiga i det kommande yrkeslivet.

Examenspremien är ett typexempel på hur regeringen tar ett strukturellt problem och försöker angripa det med en individuell lösning, dessutom ganska illa anpassad till syftet. Det finns bättre sätt. Några förslag kan vara höjt studiemedel, en förändrad finansiering av högre utbildning (så att kvaliteten kan höjas och fler klarar kurserna) och återinförandet av studerandevillkoret i a-kassan så att studenter vågar bli klara utan att ha ett jobb. Bara för att nämna några.

Skribent: Marta Axner