KRÖNIKA. Fredrik Federley som är riksdagsman för det i retoriken mest småföretagarvänliga partiet, Centern, gick på mindre än två månader från rollen som nyföretagare i restaurangbranschen till konkursad exföretagare.

Hans affärsidé var att leda i bevis att det går att driva företag utan kollektivavtal. Nu får samhället sopa upp efter Fredrik och placera fordringsägarna i kö sedan han dragit vidare till någon av de ”150 andra heltidssysselsättningar” som upptar hans tid enligt honom själv i samtal med Svenska Dagbladet.

Nu är det rötmånad. Och hade det inte varit så att Fredrik Federley länge varit en livligt applåderad frontridare bland borgerliga opinionsbildare mot fackets skadliga inflytande på svenska småföretagares villkor så hade detta lilla fiasko inte varit värt hälften av en notis.
Men centerungdomarnas förre ordförande hann före den patetiska konkursen bli något mer än en publicitetshungrig uttolkare av tidsandan i en yngre borgerlig politikergeneration som vill se en verklig ”liberal” systemförändring. Han angav tonen.

Det har hittills varit helt bekymmersfritt, inte minst i Federleys eget parti, att utse facket till huvudfiende. Som om arbetslivet egentligen bara bestod av arbetsgivare. Och att denna enda part att räkna med på arbetsmarknaden har obestridliga rättigheter medan motparten, de löntagare som Federley och hans kompisar bara tycks räkna med om de ogillar eller vägrar vara med i facket, bara har ett antal skyldigheter.
Nu visar det sig att Federley i praktiken inte bara varit djupt okunnig om vad det innebär att vara företagare och arbetsgivare. Han visar i själva verket upp ett förakt för småföretagarens villkor genom att tro att ett nystartat företag i en hårt konkurrensutsatt bransch kan skötas med ett minimum av tid, kunskap om ekonomi, juridik och insikt om branschens särskilda krav.
Det var inte facket som knäckte hans salladsbar. De var ju bannlysta från stället från början. Det som fällde Federley var hans egen syn på företagande, på kunderna, på leverantörerna, på de anställda och på andra företagare som försöker driva samma slags verksamhet på de konkurrensneutrala villkor som endast kollektivavtal kan erbjuda.

Att ett fungerande näringsliv bygger på överenskommelser mellan två parter, arbetstagare och arbetsgivare, och att dessa överenskommelser fungerar bäst ur bägge parters synvinkel om de omfattar alla aktörer i en bransch är ingen nyhet för vare sig löntagare eller seriösa företagare.
Det förstod den nya ägaren till salladsbaren Wild n´Fresh i Göteborg, som tog över efter den ägare som Federley och hans vänner utnyttjade för egna politiska syften på grund av hennes vägran att garantera sina anställda de minimivillkor som bara ett kollektivavtal kan göra fungerande och rättssäkert.
På Wild n´Fresh är det nu ordning och reda och ett bra anställningsavtal som klargör rättigheter och skyldigheter.

Sens moralen i denna till rötmånadsskröna reducerade politiska strid där pappa staten genom konkursförvaltaren nu får ta över det företagaransvar som Fredrik Federley inte tyckte var så kul att bära är att det inte är anställda som kräver vettiga arbetsvillkor och hyggliga löner som hotar välfärd och tillväxt.
Hoten kommer från politiker som tror att klockan ska kunna vridas tillbaka till 1920-talets rättslöshet på arbetsmarknaden och ser på småföretagarna med samma arrogans som första världskrigets preussiska generaler betraktade skyttegravarnas infanterister: som kanonmat i den egna striden.

Publicerad i Skånska Dagbladet den 3 augsuti 2007

Skribent: Håkan Hermansson