Sverige är ett lite land där alla känner alla, därför är det lätt att trampa på ömma tår.

Under senare tid har Leif GW Persson stövlat in som en elefant i porslinsbutik, han anser att författaren Camilla Läckberg skriver som Nicki lilltroll pratar. Kollegan Björn Ranelid tycker att en miljon svenskar kan skriva lika bra som Liza Marklund. Ernst Brunner jämför de kvinnliga deckarförfattaran som skarvar som skitar ned.

Jag har läst tre av Liza Marklunds böcker, Sprängaren, Den röda vargen och Studio sex. Spännande böcker. Häromåret berättade Marklund att Sprängaren såldes endast i drygt 300 exemplar det första året som inbundet. När boken kom ut som pocket blev det rejäl uppsving, cirka 250 000 ex till och med hösten -99. Cirka sju miljoner ex på 28 språk. En succe-story! Det sägs att den svenska avundsjukan är starkare än sexualdriften för att citera politikern Mundebo.

Jag tycker det är glädjande att kvinnliga deckarförfattare har stora framgångar: namn som Åsa Larsson, Mari Jungstedt och Åsa Nilsonne för att nämna några.

Författaren Maja Lundgren kommer ut med en bok under hösten som handlar framförallt om de manliga kotterierna och rygg-dunkandet inom kulturvärlden titel ”Myggor och tigrar.”

Det är tydligen trångt i den kulturella porten. Finns det en dörrvakt, förlåt en grindvakt, på kultursidorna för att citera Ola Larsmo fritt ur minnet?

Det kan bli en spännande Bok- och Biblioteksmässa i höst.
Vem får spela huvudrollen?

Skribent: Rustan Rydman