KRÖNIKA. 1,5 kilometer från Almedalen hölls den alternativa Almedalsveckan på Folkuniversitetet/Konstskolan i Visby. Få människor gjorde resan mellan dem båda, en och annan aktivist besökte den officiella veckan, en och annan journalist den alternativa veckan. Ordet alternativ är flertydigt. Dels kan det användas i bemärkelsen ett-alternativ-till, alltså som ett försök till substitut. Dels har ordet alternativ alltmer kommit att användas i bemärkelsen annorlunda. Och nog kan seminarier om veganmat och papperslösa, att bo på golv och barfota aktivister i dreadlocks framstå som annorlunda. Å andra sidan funderade jag under alla de gånger jag gick till Konstskolan på vem som egentligen är mest annorlunda.
Är det inte toppskiktet av lobbyister, pr-makare och politiker som åker till politikerveckan i Almedalen (som borde heta lobbyistveckan)? Boende på Wisby Hotel kostar 1475 krono natten, (Alternativveckan 25 kr), middag på någon restaurang med öl och vin säkert 800 kronor för två personer, (på Alternativveckan 25 kr för middag, ingen alkohol). Seminarierna på den officiella veckan präglas av lobbyisters vilja att synas och sälja, bottennappet var kanske Göran Persson som flögs in till Visby för att berätta att han älskar bilen på ett bilseminarium. Alternativveckan slogan var: ”inga politiker, bara politik”. På den officiella veckan är det oftast lite avmätt, lite blasé, flera av debattörerna drabbar samman flera gånger om dagen, de spelar sina roller, men känslan av att politik inte är på riktigt infinner sig ofta. På den alternativa veckan är politiken dock alltför internt fokuserad för att det ska vara på riktigt.

På ett seminarium arrangerat av Vänsterpartiet om det främlingsfientliga Framskrittspartiet i Norge hör jag Expojorunalisten Daniel Pohl. Han talar om representativitet. Han säger att om man är kille, bor på landsbygden och framförallt gillar att meka med bilar, så finns det inte så många politiker som man känner sig representerad av. Det finns få som de ser som ”sin kille i parlamentet”. Så då röstar de på Sverigedemokraterna.
Själv tror ja det finns många fler som inte riktigt känner sig hemma, som inte upplever att man har sin kille eller tjej i parlamentet eller på Almedalsveckan.

På ett annat seminarium som ska handla om boende och arbetsmarknad står finansminister Anders Borg, den socialdemokratiske riksdagsmannen Sven-Erik Österberg, Svenskt Näringslivs chefsekonom Stefan Fölster och LO:s chefsekonom Dan Andersson. Och så Barbro Engman förstås, ordförande i Hyresgästföreningen – och en av de få idoler jag har i svensk politik. Hon är den enda av de fem som bor i hyresrätt. Hon är definitivt den enda som är engagerad. De andra halkar oupphörligt in på fastighetsskatten, på villor, de mumlar ekonomiska formler. Barbro Engman tar hem poäng efter poäng, men det är svårt att veta om det spelar någon roll. Känslan av på-låtsas är för stark från de andra. Trots att hon är på-riktigt räcker det liksom inte.

Jag tror att om en sån där vanlig människa, vars röst politikerna så gärna vill åt men så få verkligen verkar bry sig om, skulle gå in på ett seminarium på den officiella Almedalsveckan så skulle hon nog känna sig väldigt bortkommen och dessutom ganska förvånad. Så även på den alternativa veckan. Men jag tror ändå att den officiella veckan skulle uppfattas som den mest annorlunda. För hon kanske inte tror att politik är så likt ett cocktailparty på Stureplan.

Ps. Minns ni borgmästaren som publicerade barnböcker i Diyarbakir? Han är avsatt nu.

Skribent: America Vera-Zavala