Förbundskansler Merkel anstränger sig nu till det yttersta för att få fram en ny fördragstext för EU – en text som kan godtas av alla medlemsländer. Det är inte alldeles enkelt. Å ena sidan vill man, som det heter, göra EU mer effektivt genom att stärka de stora ländernas röstmakt, utvidga den övernationella makten och därmed begränsa vetorätten. Å andra sidan måste det nya fördraget verka ofarligt, inte oroa, inte väcka motstånd eller krav på folkomröstningar.

Hemlighetsmakeriet och försöken att undvika all offentlig diskussion är en del av själva strategin. Den är välbekant också från Sverige. Som tidigare gäller att ett nytt fördrag på en och samma gång framställs som oerhört betydelsefullt men ändå harmlöst och inget nytt.
Det hör annars till den sedvanliga EU-retoriken att ledande politiker eller företrädare för EU beklagar sig över det bristande folkliga intresset. Så också ledande socialdemokrater här hemma . Men så fort det folkliga intresset vaknar blir man orolig. Vad skall folket nu hitta på?

Kanske vore det bättre att man sa som det är. Mer EU- makt, fler övernationella beslut, innebär ofrånkomligen att den nationella demokratin försvagas. Konkret innebär det att riksdagen får mindre att säga till om och att de allmänna valen förlorar något av sin betydelse. Konkret betyder det också att allt fler omständigheter i vår tillvaro bestämmes ovanför våra demokratiska huvuden.
Ja, så är det, men det finns så många fördelar med EU samarbetet att denna försvagning av demokratin är värd sitt pris, skulle man då kunna säga. Det kan ligga något i det. Det handlar inte bara om frågor som kräver övernationella beslut t.ex. miljön utan också att EU befriar de nationella regeringarna från politiska problem på hemmaplan, där demokratin råder. De ekonomiska strukturförändringarna drivs på av EUs marknadsideologi som är själva basen i samarbetet. (de fyra rörligheterna) Regeringarna, oavsett partifärg, behöver inte ta ansvaret. De riskerar heller inte att utsättas för krav på ingripanden i ekonomin, t.ex. stöd till vacklande företag. Demokratiförlusten är med andra ord inte oavsiktlig utan önskad.

Men var går gränsen? Om folkstyret förtunnas år efter år blir till sist mycket litet kvar. Vad säger då den svenska socialdemokratin om detta? Det nya EU fördraget innebär en kraftig utvidgning av de övernationella besluten, alltså ny försvagning av nationell demokrati. Just ingenting. När Susanne Eberstein( S) och vice ordförande i riksdagens EU nämnd ställs inför dessa grundläggande frågor i en debatt häromdagen på ABF väljer hon att inte säga något alls utan talar istället allmänt om hur bra det är med EU -samarbetet. Det är tyvärr typiskt. Å ena sidan vill man gärna ha debatt, säger man. Å andra sidan duckar man så fort debatten börjar handla om väsentligheter.

Carl Tham

Skribent: Carl Tham