För att krossa nationalisterna måste vi låta som nationalister själva.
Det verkar vara socialdemokratins nya strategi mot sverigedemokraterna. De färska exemplen är för många för att ignorera. Redan i tv-debatten med Jimmie Åkesson betygade Mona Sahlin att hon minsann ”älskar Sverige” och knöt detta Sverige till öppenhet och förändringsvilja. I sitt förstamajtal i Kalmar utdefinierade hon sd som en ”osvensk företeelse” och kopplade svenskhet till ”demokrati, tolerans, respekt”. Pär Nuder sa något liknande – jag hade inte anteckningsblocket framme – i sitt förstamajtal i Malmö. Och i ett veckobrev från början av maj skriver Mats Johansson, som leder socialdemokraternas arbetsgrupp mot sd, att: ”En politik där man ställer folk mot varandra och där man utestänger vissa är något nytt och främmande för vårt land. Det är lika osvenskt och osunt som Sverigedemokraterna och deras fanatiska politik.”

Osvenskt? Som skällsord?
Har de glömt att det är precis vad högern sa om socialdemokratin vid förra sekelskiftet?

Det är en intellektuellt plågsam ordstöld. Sd är ju ett lika svenskt parti som socialdemokraterna. Tolerans och intolerans, främlingshatare och flyktinggömmare, demokrater och icke-demokrater finns här, liksom i andra länder. Det ena är inte svenskare än det andra.
Men antagligen menar de inte så. Retoriken behöver ju inte ha en verklighetsgrund för att fungera tvärtom, den bygger på att vi INTE tar dem på orden. För så fort kategoriseringen svensk-osvensk ska tillämpas i praktiken, spricker kategorierna.

Nej, här handlar det om att erövra flaggan, att prata fram en nationell identitet byggd kring alla möjliga goda värden. Vilket är precis vad nationalister överallt alltid har gjort – ingen har väl någonsin slagits för ett fosterland byggt på hat och förtryck?

Visst, kanske kan sd-nationalism växlas över i s-nationalism. Men det är att leka med elden. Problemet är att socialdemokratin därmed accepterar en av sd:s grundidéer: att det finns något (en hållning, ett antal värden, en essens) som är svenskt och att detta är bättre än det som är osvenskt. Så normaliseras fiendens språk och tankar.
Risken är att folk går på det – särskilt när det kommer från ett stort parti, som inte kan misstänkas för rasism.

Är det inte just den här typen av klimatpåverkan som är den stora faran med högerpopulismen? Sverigdemokraterna kommer sannolikt inte att bli något betydande parti i väljarsiffror under överskådlig tid med några få lokala undantag. Men om de tillåts styra det offentliga samtalet, vad vi pratar om och hur vi gör det, så har de redan delvis vunnit.

ARTIKELN TIDIGARE PUBLICERAD I GÖTEBORGS-POSTEN

Skribent: Petter Larsson