Modern politik för Malmö

Att den rödgröna kommunledningen i Malmö nu lägger en socialt medveten budget är mycket glädjande. 50 miljoner kronor skall satsas på att rusta upp fritidsanläggningar. En kommunal bostadsförmedling planeras. Barn till arbetslösa kommer att kunna vara på dagis 30 istället för 15 timmar i veckan. Satsningar görs för att motverka hemlöshet och nya boenden för missbrukare skall öppnas.

I samma anda reviderades även nyligen kommunens handlingsplan ”Välfärd för alla”. För några år sedan skapade denna krisplan för Malmö heta debatter och braskande rubriker, även på riksplan. Kommunstyrelsens s-ordförande Ilmar Reepalu krävde då att Malmö skulle ta en ”paus” i flyktingmottagandet. Förslag på mer ”hårda tag” mot svaga grupper genomsyrade de första utkasten till planen. Föräldrar till barn som skolkade skulle straffas och motprestation för socialbidrag krävas. Vissa gruppers ”kulturellt baserade värderingar” skulle motverkas och kommunens välfärdsproblem beskrevs som en invandrarfråga.

Den kritik som fördes fram internt inom socialdemokraterna förändrade det slutliga förslaget till det bättre. En rad krav som snarare angrep de sociala problemens orsaker infogades. Men fortfarande innehöll planen skrivningar som kunde tolkas som ett skuldbeläggande av redan marginaliserade grupper. Och i media hade det etablerats en bild av att Malmös socialdemokrati blivit hård i flyktingfrågan och ersatt mjuka välfärdslösningar med uteslutning, kontroll och motprestation.

Att Ilmar Reepalu nu tillsammans med en rad andra partier lägger fram ett reviderat Välfärd för alla-program är därför mycket lovvärt. De skuldbeläggande skrivningarna har tagits bort. Omsorg läggs vid åtgärder som får människor i marginaliserade grupper att växa och bli fullvärdiga medlemmar av samhället, snarare än att trumpeta ut att de är ett problem för ”oss andra”. I kombination med den nya kommunbudgeten pekar detta mot hur en modern och progressiv storstadspolitik kan bedrivas. Insikten att sociala konflikter inte löses genom att utsatta människor pekas ut som problem, utan genom att de behandlas som jämlikar och ges möjlighet att utvecklas, är lika viktig för arbetarrörelsen idag som förr.

Alla är dock inte nöjda med Reepalus nya linje. I protest har moderaterna hoppat av arbetet med Välfärd för alla. I gårdagens Sydsvenska Dagbladet hänger sig kulturskribenten Lars Åberg åt reaktionärt tankelull och drar tillbaka debatten dit den startade. ”Hög arbetslöshet, stora bidrag och dåliga betyg beror inte på att samhället struntar i de här människorna”, skriver han och gör sitt bästa för att lägga skulden för de sociala problemen på dem som drabbats av dem.

I Åbergs värld är missförhållandena snarare en produkt av ”ett samhälleligt omhändertagande med stark uppbackning av politiker och medier”. Det är inte bara oklädsamt för en gammal radikal som Åberg att saluföra sådana konspirationsdoftande tankar. Det underblåser dessutom en människosyn som ser framgång som ett tecken på moralisk styrka snarare än goda omständigheter, på samma sätt som misslyckanden ses som uttryck för moralisk svaghet. Sådana moralkakor hjälper föga i kampen för att få alla att känna sig delaktiga i samhället.

Skribent: Magnus Wennerhag